
Mötet sker alltid på den enas revir. Det kommer immigranter, eller vi reser utomlands. Det kan leda till antingen
a) ingenting, därför att förhållandena inte är gynnsamma för att en verklig förståelse, eller
b) en risk för konfrontationsproblem som uppstår ur okunskap, ointresse eller ovilja, eller
c) något gott.
Problematiken faller ju inom ramen för hållbar utveckling. Utvecklingen går mot mera (personliga) möten mellan kulturer som tidigare varit obekanta för varandra (på det personliga planet). Hur ska vi alltså försäkra oss om en utveckling som tryggar goda levnadsvillkor för alla?