Att vandra längs stigar och vägar i en främmande miljö är hur skönt som helst! Trots tidvis dåligt väder, tung packning, sjuka fötter, tom mage - eller kanske just därför. Det är balansen mellan att ta ut sig och ta igen sig. Det är ut med gamla tankar och in med nya. Att gå med sin packning på en väg är den bästa symbolen för livet. "Via" betyder väg, "vie" betyder liv. Man är alltså ganska nära livets innersta när man vandrar längs vägen.
Jag tror att de flesta, om än inte alla, som går längs den gamla leden till Santiago de Compostela inte är "alldeles unga" längre. Man är i ett skede av livet då man uppskattar ett bra sätt att få distans - till livet. En vandring i gamla kulturmiljöer och varierande terräng, med möjlighet till tillfälliga men intressanta bekantskaper, gör att man kopplar loss från det dagliga. Man kan ta sig fram på sitt eget sätt, i sin egen takt. Man kan tanka in nya intryck. Man kan förnyas.
