PD, now and then and forever

(rubriken är en separat, rotlös och diminuerad reflektion kring sambandet mellan Professional Development, arbete med hållbar utveckling och fria bildningens utveckling och framtid)

För några dagar sedan hölls en "hearing" (kuulemistilaisuus) på Undervisningsminsteriet, kring ett förslag till ny lag för det fria bildningsarbetet. Lagen ska träda i kraft i januari 2010 och utgöra första steget i en fortsatt utvecklingsprocess som pågår fram till år 2012. Närvarande var UVM:s lagberedande tjänstemän och representanter för den fria bildningens takorganisationer.

Det är bråttom. Inom september ska takorganisationerna t.ex. ge synpunkter på hur utvecklings- och kvalitetsrelaterade aspekter kunde utgöra en del av grunden för den totala finansieringen (förslagsvis 0-15 %). Ännu finns inga uttalade linjer för detta - utgående från vilka kriterier kunde man bedöma att läroinrättningarna uppfyller utvecklings- och kvalitetsnormer? Inom oktober ska man sedan från upprätthållarnas sida ge respons på hur huvudmannastrukturerna kunde utvecklas. Mindre plottrigt vill man ha det, inte så många små underliga inrättningar som sysslar med allt möjligt konstigt.

Atmosfären var god. Tjänstemännen sade sig nu "gömma och begrunda i sina hjärtan" den feedback som de fick i diskussionen.

Tidsfaktorn tål att kommenteras. Å ena sidan är det ett håsande. Å andra sidan är det en sorts evighetstematik som alltid diskuterats och alltid kommer att diskuteras av berörda parter. Varvid man kan anta att ett flerårigt perspektiv inte skulle göra saken så mycket annorlunda. Nu gäller det bara att ta tjuren vid hornen, att vara beredd att diskutera fritt bildningsarbete och synen på det i relation till rörelser och strömningar i dagens värld!

Och gott är det att fältet (läroinrättningar, huvudmän, takorganisationer) inbjuds att vara med och påverka. Så fungerar man idag, så fungerade man inte tidigare, för ett par tiotal år sedan och längre tillbaka.

(bilden med de gröna pilarna är från Undervisningsminsteriets hemsidor. När man klickar på en länk som inte leder nånstans, kommer man i stället till den här bilden och en text "Valitettavasti... osv. )

As time goes by

(As time goes by från filmen "Casablanca" med bl.a. Ingrid Bergman och Humphrey Bogart. För sången står Dooley Wilson.)

Uttrycket är ganska trevligt. Man kan ta ett sådant perspektiv att det är tiden som kommer och passerar förbi oss, vi kan se den "go by". Det här kan förstås vara både positivt och negativt. Det kan vara intressant och givande att luta tillbaka och observera, reflektera. Men att bara se på och låta tiden passera, utan att själv medverka till skeendet, är kanske inte bra.

I morgon hålls ett seminarium om den fria bildningen i Svenskfinland. Det kallas Startseminarium, med anspelning på att nu borde ett arbete inledas, ett arbete som ska förändra den fria bildningen.

Dels får seminariet bli ett tillfälle där man lutar sig tillbaka och försöker se vad som "goes by". Vilken typ av strukturella förändringar har hänt och håller på att hända när det gäller arbetar-medborgarinstitut, folkhögskolor, idrottsinstitut, studiecentraler och sommaruniversitet? Vilka aktörer är aktiva? Vart går trenden?

Men samtidigt borde det bli ett seminarium där deltagarna tar tag i kärran - tiden - som åker förbi. Som utgångsläge fungerar tolkningen att det sker en struktur- och funktionsrationalisering över hela fältet. Alltför länge borde därför inte alltför många små aktörer stanna kvar i livet på sidan om den utvecklingen. Det räcker inte att vara hur skicklig och rätt i tiden med själva verksamheten, om den inte kan relateras på nytt till de processer som nu pågår.

Det blir fråga om att relatera till idéer om kvalitet, organisation och ekonomi.

Håller folkhögskolkonceptet?

Snacka sen om hållbar utveckling, när det kommer in besked om att man vill avsluta verksamheten i en del folkhögskolor!

Det lär komma mera info i sinom tid, så det är lite för tidigt att resonera mera kring saken ännu. Det orsakar en viss förvåning, minst sagt, att krafter som framstått som seriöst arbetande för fritt bildningsarbete inte tycks vara det.

Då - det finns en lång tradition av bildning och bildningsarbete
Nu - det känns aktuellt även nu, och utvecklingsmöjligheter finns
Sen - jaa, man undrar emellanåt...

(bilden är från folkhögskolornas informationstjänst i Sverige)

Askes. Konsumtion. Små steg och stora

Det blir kris i konceptet när jag läser om askes.

Läser om de tidiga kristna asketerna och deras syn på att verklig förändring uppnås inte genom många(s) små steg, utan genom få(s) långa steg. Att exemplets makt fungerar bara om någon gör något verkligt udda, i stället för att nästan alla gör något lite smått. Att det verkligen fungerade då. Asketerna förändrade kyrkan, som förändrade samhället.

Man menar att även om det matematiskt inte är så, har historien visat att verkligt genomgripande förändring initierats bara av de få som visat på verkligt annorlunda grepp.

Samtidigt läser jag om konsumtion och ekonomisk kris. Funderingar kring om det är allmänt livlig konsumtion - speciellt bland de rika - som kan skapa hållbar (ekonomisk) utveckling. Eller om det är vettig konsumtion bland de som bäst behöver, som kan bli början till något nytt.

Känns nog som att vi i vår del av världen och världsekonomin skulle göra klokast i lära oss något om askes, och att de som inte haft möjlighet att konsumera skulle skapas möjlighet att konsumera. Konsumera vettigt.

Kanske också vi genom askes kunde lära oss något om vettig konsumtion.

Är det så att bara sådana rejäla steg som t.ex. en verklig askes innebär på en personlig nivå - i stället för små pyttesteg som vem som helst kan ta när som helst - kan få flera att styra in på en hållbar utveckling?

PD-reflektion 2: hur fungerar detta?

För drygt fyra månader sedan försökte jag bedöma hur det funkar: - PD-arbetet med hållbar utveckling - den här bloggen - samverkan mellan de två Dags för en ny avstämning. Kanske med nya ord men med samma andemening som hittills, uttrycker jag PD-arbetets idé som förstärkning av organisationens medvetenhet och motivation kring devisen "vi jobbar för en hållbar utveckling". Ambitionsnivån är "avancemang i små steg". På det personliga planet konstaterar jag att jag då och då har en känsla av det blir allt längre mellan de små stegen. Alternativt att jag inte alls kommer ihåg den viktiga betoningen på hållbar utveckling som jag ändå vill ha i jobbet, eller ännu oftare glömmer hela PD-arbetet som jag ändå föresatt mig att göra. Jag har för mig att det handlar om en normal tendens som kan förliknas vid fenomenet nyårslöften: det handlar om risken för att hamna in i en process som går från eufori och klarhet till apati och dunkel. Det var ju delvis därför som jag valde ambitionsnivån små steg. För att inte plötsligt hitta mig själv bakom en personlig kuliss med orealistiska förväntningar. Och för att göra det lättare för vem som helst att hitta egna ingångar till frågeställningarna. Samtidigt borde jag lära mig att vara lyhörd för de signaler som kommer från organisationen och dess medlemmar, små signaler som tyder på att det ändå händer saker, att vi är på rätt väg. Jag borde också, tror jag, lära mig att mera och bättre ge respons på de signalerna, att uppmuntra och vidareutveckla. När det gäller den här bloggen är det ungefär status quo såtillvida, att jag kan konstatera att den alltid finns där som en av några flikar när jag startar webbrowsern, lite uppfordrande påminnande om att "hur har vi det med PD och hållbar utveckling idag...?". Vilket kanske är OK. Den fungerar som påminnelse, den erbjuder utrymme för reflektioner kring arbetet med hållbar utveckling.