Enkla klokheter

Det är så enkelt när någon säger dem, de där självklara, kloka, rätta sakerna. Okomplicerat, lättfattligt.

Nu var det Alf Rehn som sa dem, i en intervju i Hbl häromdagen. Så här var det:

- det intressanta i en organisation är inte det vi har gemensamt utan hur vi skiljer oss från varandra. En kreativ organisation har hittat balansen mellan att få saker att snurra och friktionen som skapar dynamik, att folk kan ge och ta kritik, ryka ihop ibland men ändå gå ut på öl tillsammans

Det var som svar på frågan "Hur hittar man kreativitet t.ex. i en arbetsmiljö?". Det är ju hur självklart som helst. Olikhet gynnar dynamik och kreativitet, om den kan tillvaratas.

Om man vill kan man dra en parallell till aktuell politik. Det här är det som vissa som kallar sig demokrater i Sverige inte vill ta till sig.

Det andra jag stannade för var:

- en entreprenör ges aldrig plats utan måste ta den själv

Konstaterandet kom som svar på frågan "Ges nya affärsmöjligheter tillräckligt utrymme i Finland?". Den som väntar riskerar att bli utan. Den som menar att man ska skapa möjligheter åt andra och sen kunna invänta resultat hamnar nog också i gruppen de som väntar och blir utan. Entreprenörskap är - entreprenörskap!

Hållbar väg?

Just nu tvivlar jag. Jag vacklar i tron på den hållbara utvecklingen, efter att ha hört USA:s president med hög stämma proklamera en 50 miljarder dollars storsatsning på "rebuilding roads, railways and airports". För att säkra jobben och hålla nationen konkurrenskraftig...

Jag som trodde att USA hade vägar och flyg så det räcker. Politik är politik, och vad Barack Obama nu sagt behöver förstås inte vara exakt detsamma som vad han tänker. Men det är ett symbolvärde i det som han vill ha ut, för att lugna en opinion. Därför tycker jag det är synd att han tvingas (?) ta till lösningar som absolut inte ligger inom kategorin hållbar utveckling.

Var slutar det om vi fortsätter täcka den gröna livsmiljön med asfalt? Ok, det finns ännu en en transportindustri, en bilindustri och en industri överhuvudtaget vars intressen inte kan glömmas på en gång. Men ändå...

Var slutar det om vi låter flygtrafiken fortsätta expandera i nuvarande takt? OK, det finns ännu både affärs-, privata och offentliga intressen som måste skötas med hjälp av snabba transporter över långa avstånd. Men ändå...

Go licke?

Skulle det här vara något för den finlandssvenska folkbildningen att ta tag i?

Jag läste söndagens Hbl (29.8 2010) och Anders Mårds reportage om Villa Golicke på Karelska Näset. Och Philip Teirs kolumn intill, om hopplösheten eller möjligheten med att tro på en framtid för ett dylikt ställe. Framtiden är oviss för det lilla "kråkslottet" med en 1900-talshistoria som en plats som dragit till sig finländska författare och konstnärer.

På bilden intill (från Svenska Litteratursällskapets tidskrift Källan, nr 1/2008) sitter Leena och Elmer Diktonius, Eva Wichman, Ralf Parland, Gunnar Ekelöf, Ebbe Linde och Sven Grönvall på Villa Golickes glasveranda en kväll 1938. Artikeln i Källan hittar man på http://www.sls.fi/doc.php?docid=13

Villan finns vid Finska vikens kust inte långt från Terijoki. Byns finska namn är Kuokkala och det ryska namnet är Repino, efter den ryska målaren Ilja Repin som avled här 1930 (han valde att stanna i Kuokkala när Finland blev självständigt 1917).

Jag kan tänka mig att t.ex. Bildningsforum rf, som takorganisation för den finlandssvenska fria bildningen, skulle kunna stå för en verksamhetsidé och ett ansvar när det gäller den här platsen. Ifall lämplig startfinansiering skulle hittas, förstås.

Den nya boken är här

Jag går med en bok i fickan. Jag läser ett stycke allt emellanåt när läge ges. Boken handlar om hundraåriga Allan som sticker iväg från åldringshemmet just när han ska fylla hundra år. En räcka osannolika händelser radas upp, samtidigt som hans fantastiska livshistoria framträder bit för bit.

Jag läser "Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann" som e-bok i min mobil. Jag har lånat den från bibban.

E-boken har ju redan funnits en tid, men det är först nu som jag riktigt kommit mig för att testa den. Jag måste säga att det känns helt ok, rentav fascinerande att ha boken med sig på det här sättet. Visserligen syns i min mobilskärm inte t.ex. en hel boksida, bara 14 rader. Men den gör automatisk sidindelning så att det passar den valda teckenstorleken.

Så who cares. Jag känner inget behov av att jämföra med en tryckt bok. Att bläddra går lätt, jag njuter också av andra fördelar: den är med hela tiden, när jag öppnar programmet öppnas sidan där jag senast slutade (fast jag kan också sätta

bokmärken), jag kan söka ett ord, "boken" är helt bekväm att hålla i, var man än sitter eller ligger. Och med den inställning jag valt (enkel svart text på vit botten) är läsandet helt behagligt för ögat.

Sen ska det ju då helst vara en regelrätt läsplatta, inte mobiltelefon. Jag ser fram emot att testa en SONYs läsplatta som är beställd. Och att få ta mig an Apples nya iPad, så fort den kommer till landet.

---

Onsdag 18.8 2010. Nu har Sony PRS 600 Touch Edition läsplattan kommit. Jag fortsätter att läsa samma bok i den nya miljön.

Gillar skarpt de nya egenskaperna och möjligheterna. Skärmen är matt svartvit och helt behaglig och lugn för ögat. Lite mera kontrast kunde man önska, det krävs tillräcklig belysning. Å andra sidan, liten batteriåtgång vilket betyder bekymmerslöst lång användningstid. Lätt, tunn, möjlighet att göra anteckningar, understreckningar, bokmärken m.m.

En trevlig bekantskap så långt. Ingen iPad visserligen (som väl är mer en handdator eller "famndator" tror jag, fast jag ännu inte hållit i en sån). Men Sonyn är väldesignad uttryckligen för att kunna ha med sig tusentals (!) böcker och dokument i pdf-format, också egna dokument i olika format. Även musik, den kan användas som mp3-spelare med hörlurar. Och bilder, men bara i svartvitt.

Äntligen!

Äntligen har det kommit något nytt! Läser i morgontidningen (som jag ofta kritiserar men nu får vara tacksam över för att de tar upp temat) att "Nerväxtrörelsen" startar i Finland. På sajterna www.degrowth.fi och på en facebooksida kan man se vad det handlar om.

Det handlar om att ifrågasätta ekonomisk tillväxt som enda norm för samhällsutveckling. Det är en internationell rörelse som nu spritt sig till Finland. Jag hoppas att den kan få ett bra fotfäste här och inte t.ex. få politisk slagsida åt något håll.