Jag eller vi

Det här är viktigt. Det är sååå ofta man i en organisation stöter på komplikationer på grund av detta. Man är ofta benägen att se fel hos någon eller något, beroende på kantänka det eller det. Men när en grupp människor ska samarbeta mot ett gemensamt mål handlar det nog ofta om detta.

Alltså om var mina prioriteringar ligger på axeln kollektiv-individ. Eller för att uttrycka det enklare: jobbar jag för mig själv eller för organisationen?

Alla organisationer (kollektiv) består av enskilda individer. Och alla individer ska naturligtvis tänka på och sköta sig själv, annars blir det till ingenting. Det går inte an att förneka sina personliga behov, varken nu eller på lång sikt. Och en stark och mångsidig organisation består av individer som är mån om sin egen professionalism.

Men om kollektivet ska kunna prestera mera än de enskilda individerna, måste jag vara beredd, villig och intresserad att låta mina ambitioner, mitt kunnande, mina kontakter och mina erfarenheter stå i det gemensammas tjänst. Ibland måste jag vara beredd att pruta. Ibland måste jag vara mera ödmjuk, tolerant och fylld av respekt för dem som tänker och fungerar annorlunda.

Goda köp

Det känns bra. Först var jag en god stund inne på Arkadia International Bookshop, på Norra Hesperiagatan i Helsingfors. Intressanta diskussioner med den intressanta innehavaren Ian. Köpte en knippe intressanta och billiga böcker och tidskrifter (det blev 15 € totalt).

Rekommenderas varmt. Gå dit!

Sedan gick jag till Ruohonjuuri. En ekobutik som först fanns i VR:s godsmagasin som brann ner, nu finns den mer fashionabelt vid Kampen. Lite så där finskt... lite så där ensidigt feminint (det är ju kvinnor som startar ekobutiker, det är ju kvinnor som besöker ekobutiker)... och klart dyra priser... men snyggt, redigt, bra kvalitetsnivå, hög ambitionsnivå, god service. Och så stod Tove Törnblom, östnyländsk ekobondosttillverkare, där och förevisade och gav smakprov. Så med i ryggsäcken kom, förutom ett mexikanskt kollektivkaffe, en vitlöks- och en apelsinvariant av Toves ostar.

Vandrar sen iväg, funderande över det här med köpbeteende. Att det ska vara så svårt att lära in det där beteendet som går ut på att köpa sällan, söka fram det genomvettiga alternativet - och vara beredd att betala mera och ändå tycka att det känns bra!

Bildning är relativt

På Wikipedia påminns jag om att bildning inte är ett lättfattligt eller entydigt ord.

Jag slår först upp på finska, på sivistys. Bildning sägs där betyda "genom fostran uppnådd kunskap, andlig mogenhet och öppet sinnelag" (min egen övers.). Man konstaterar en skillnad mellan att vara lärd och att vara formellt (ut)bildad. Den personliga mognaden kallas också "hjärtats bildning" eller vishet, till skillnad från den akademiska kunskapen.

Det är väl bra. Men sen händer det något när jag vill gå över till andra språkvarianter av detta ord. Man har via ett resonemang om "högkultur" (finns bara på finska) valt att förlikna sivistys vid civilisation (t.ex. länkarna till motsvarande svenska och engelska sidor). Hmm.

Ordet bildning finns å andra sidan bara på svenska. Mycket kort beskrivet, med länkar till danskans och norskans dannelse. Den nordiska familjen! Men här, dvs på den svenska sidan, har nog inte åtminstone den fria bildningens representanter hållit sig framme i den fria encyklopedin för att sätta innehåll i ordet. Plats för insatser!

Men sen blir det BINGO: på de "nordiska" sidorna hittar man ju tyskans bildung, och det var väl där som ursprunget fanns! Här finns det att läsa, här finns det länkar.

Fast å andra sidan: när jag från den tyska sidan vill gå över till den svenska - så hamnar jag på utbildning!

* * *

"Bildning" är relativt. I Finland är vi ensamma med "fri bildning" på svenska och "vapaa sivistys" på finska. Ensamma i wikipediskt avseende.

Mångfald är rikedom

Ett år gick