Svårast av allt

Det hände igen. Och det kommer att hända igen. Konflikt.

Det svåraste av allt är att vara osams och ändå kunna fungera vettigt. Att hantera en konflikt så att den t.o.m. blir till något konstruktivt. Att gräla professionellt. Det må sedan gälla på jobbet eller hemma.

Ändå dyker de upp hela tiden. Konflikterna, ett slags världens vanligaste fenomen. De kan vara små till en början. Oskötta eller fel hanterade växer de till oöverstigliga hinder och kan orsaka stor skada.

Och varför är det nu så svårt det här? Finns det ingen dundermedicin? Finns det ingen ultimat konfliktlösningsnyckel?

Det finns nog bara ett sätt. Eller egentligen inget - för det fiffigaste är att undvika det hela på förhand. Att "vaccinera" sig genom att bygga upp ärliga argument utgående från människosyn och grundinställning. Genom att:

• öva sig i osjälviskhet 
• visa respekt och ödmjukhet
• intressera sig för andra(s) sätt att fungera
• lyssna med två öron och tala med en mun
• undvika att främst söka efter egen fördel
• inte söka makt på andras bekostnad
• vilja samarbeta
• se det allmänna bästa
• bejaka också sina egna ambitioner

Lika men olika

Ibland glömmer jag hur stor den här planeten är och hur långt det är mellan olika "världar" som vi människor lever i.

Platsen t.h. är helig. Bilden är tagen i april 2012, strax utanför en liten stad i västra Afrika. Pinnarna står i sanden intill en tidvattenström som drar förbi staden. Där finns ett par nya stearinljus. Nattetid dyker ett namngivet, kvinnligt väsen upp och försvinner snabbt. Hon kan anta olika former och man hinner inte se henne. Men hon beskyddar stadens invånare för faror. Speciellt inför den årliga regnperioden besöker kvinnorna platsen för att visa henne sin vördnad, i hopp om att man ska få tillräckligt med regn så att skörden räcker till för hela årets behov av bl.a. hirs.

Trots de senaste tvåtusen årens influenser norrifrån lever man här fortfarande i en afrikansk verklighet och föreställningsvärld. Det sägs att landets befolkning består av 95 procent muslimer, 5 procent kristna och 100 procent animister!

Koll

Jag gör så gott jag kan när det gäller det där med kalendrar och anteckningsmaterial. Jag brukar använda en liten röd anteckningsbok som passar outdoors och på tuffare resor. Ett litet ruthäfte behövs dessutom ibland. En smartphone har jag också, som kan vara med nästan överallt, fast jag ibland måste ty mig till en enklare modell. Så har jag en 13x21 cm Moleskine notebook med styva pärmar, som passar på möten och resor. En iPad passar i de flesta lägen, så länge elektriciteten och uppkopplingen räcker till. Sen är det då datorn, som ska rymma allt.

Om jag har koll? Nä.

Möjligheternas skola

Utmattad men tacksam efter två veckors resa i Afrika, med 17 elever från fem olika gymnasier. Tacksam över en bra grupp och ett lyckat program. Allt förlöpte efter omständigheterna väl, trots många risker och faromoment.

Resan gick till Senegal, syftet var att skapa sig en egen bild av ett utvecklingsland söder om Sahara. Långt på sidan om turiststråk, i nära kontakt med lokalbefolkning och bl.a. personliga hembesök till vänelever. På bilden är det de vita eleverna som föredrar takplats (övriga inne) vid besök till en by där en kvinnogrupp driver ett saltutvinningsprojekt. Styva 40 °C...

Med följde också en gymnasierektor och en lärare. Med några dagars efterperspektiv ökar också tacksamheten och inspirationen kring folkhögskolans och den fria bildningens möjligheter. I detta fall möjligheten att erbjuda sådana paket som breddar, fördjupar och verklighetsförankrar den teoretiska kunskap som är gymnasiernas grunduppgift.    

Innovation

Pensionerade yrkesfilosofen (filosofie hedersdoktor) Hans Rosing funderar på onödiga apparater, utveckling och marknadsföring, innovationer och kreativitet.

Han ser ett tabu inom den enorma "innovationsindustrin": att det produceras allt mer marginella förbättringar och inget egentligt mervärde. Han får in en speciellt intressant träff: att man inom den här industrin inte tycks se skillnaden mellan kreativitet och innovation.

Innovation är ett mantra idag. I Finland ska vi med våra skarpa hjärnor hitta på nya it-produkter = "innovationer", som ska generera mycket pengar. Det ska ersätta inkomsterna från det tunga arbetet i den tunga industrin som försvinner till fattiga länder.

Men kreativitet, som Rosing säger, är något annat. Något ädlare. Den kan "skapa idéer om hur vi kan

• bli mer empatiska
• öka trivsel och gemenskap
• leva ett mindre stressigt liv
• nå samklang med naturen
• motverka rasism, våld och främlingsfientlighet
• skapa ett mer jämlikt samhälle och hur vi kan frigöra oss från den den ekonomiska tillväxtens tvångströja"

Hellre kreativitet som livsstil än innovation som tvångströja.