Språk!!

Knappt hemkommen från en period outdoors. I umgänget med medvandrarna gällde franska, spanska, tyska, engelska, italienska, holländska, portugisiska, ungerska, mm... och så baskiska förstås, man var ju i Baskien vetja!

Knappt hemkommen alltså, och så händer en ödesdiger trafikolycka som berör många av oss, med inblandade från andra kulturer än vår egen. Då gäller det för var och en att vara mänsklig och tydlig. På svenska, finska, engelska och persiska. Och inte nog med det. De drabbade har på sin väg till Finland bott i Iran som mellanetapp. De har därför persiskan som ett gemensamt språk, men det är ändå inte deras modersmål. När det då ska både delas sorg och utredas och förmedlas fakta bl.a. i samröre med polisen, helst på ett mjukt och förtroendeskapande sätt - då kan man lugnt säga att alla parters kommunikationsförmåga sätts på prov!

Språkkunskap är en välsignelse. Men inte mera än viljan att försöka förstå och hjälpa då det behövs. Utan den hjälper inga teoretiska språkkunskaper i världen.

Dags

Strax dags. Vandringen på den fransk-spanska stigen fortsätter. Den här gången i ett mindre, två personers sällskap.

Dags att lossa förtöjningen till det dagliga ramverket av hem, jobb, rutiner.

Dags för jämna, dagslånga fysiska ansträngningar. Uppför, nerför, slätt. Berg, skog, fält.

Dags för ständigt nya, oväntade intryck från obekanta miljöer och inte minst främmande människor från andra kulturer och vardagsverkligheter.

Dags att sova enkelt, i salar tillsammans med andra trötta och snarkande vandrare. Lyckliga vandrare.

Andhra världar

Han är 40 år och kom till Kronoby häromdagen, från regionen Andhra Pradesh i södra Indien. Regionen är en av Indiens 28 delstater och har 85 miljoner invånare...

Han ska stanna i ett år, inom ramen för ett utbytesprogram för volontärer. Han ska jobba frivilligt, för 85 € per månad i fickpengar. Han vill lära sig nya saker och utvecklas som person. Där hemma finns hustrun och den trettonåriga dottern, hon med ett namn som betyder "vackra ögon".

Första vardagen hjälpte jag honom att öppna ett bankkonto. När det var klart undrade jag om han har med sig några kontanter som han vill sätta in på kontot. Ur fickan halade han fram tre sedlar av lägre valör, funderade ett ögonblick och valde att deponera två av dem.

Till sist frågade damen som expedierat oss i banken om det är något mer han undrar över. Han hade en fråga: - Vilket är det bästa sättet att sända pengar till Indien?

Följande dag åkte vi in till stan. Han ville besöka en second hand-affär för att se om han kunde hitta något långärmat plagg inför vintern.

Vaddå krympande årskullar?

Bilden som hör ihop med smeden (smidesläraren) Kay Vikström får symbolisera ordspråket som talar om att "smida medan järnet är varmt".

Kronoby folkhögskola har överfullt på alla linjer. Samtidigt som det talas om krympande årskullar, väller här in folk i alla åldrar och tillbyggnadsbehoven är akuta. Hvad är det?

Det kan vara så här, och det heter i så fall flexibilitet: folkhögskolorna var en gång ungdomsskolor utan regelrätt konkurrens. De folkhögskolor som inte varit flexibla nog att forma om sig efter behov i tiden, hoppas fortfarande för mycket på att unga helårsstuderande ska välja ett mellanår efter grundskolan eller studenten. Så borde många av de unga göra, men nu är de färre än normalt. Flera än normalt tas därför direkt in till andra, examensinriktade utbildningar. I det läget ska man i tid se om sitt hus och inrätta sig efter nya gruppers behov. Det handlar inte om det andra ordspråket "vända kappan efter vinden", utan det handlar om att vara flexibel och se var den fria bildningen bäst kan tjäna samhällets behov.

För oss handlar det om 1) äldre, 2) invandrare, 3) unga med speciella lärstilar. Också om 4) friluftsliv i olika former, både professionellt och fritidsbetonat. Sen är det inte illa heller att driva medborgarinstitut i samma hus, med samma krafter. På så sätt maximeras också kortkursutbytet med olika grupper i den närmaste omgivningen.

Om framtiden

Jag har läst två artiklar i Hbl. Den ena handlar om en finländsk uppfinning, en robot som effektivt sorterar avfall vid ett rullband. Roboten Arnold kostar en miljon euro. Affärsutvecklingsprognosen är god, man tror på den globala marknaden. Arnold ses som ett framtidshopp för företaget och för Finlands industri.  

Den andra handlar om ekonomie doktor Timo Järvensivu, 38 år och forskningschef vid Aalto-universitetet. Han är aktiv i nätverket Degrowth Finland. Han förstår sig alltså på ekonomiska system, men tror inte på en tillväxt som innebär överskuldsättning mot miljön.  

- Finanskrisen visar hur nationalekonomin är ute och cyklar, säger Timo Järvensivu. Man tänker först lösa de ekonomiska problemen och sedan ta itu med de ekologiska och sociala aspekterna. Vad än nationalekonomerna säger om den potentiellt oändliga tillväxten, så kan överskuldsättningen mot miljön inte bara öka. Ekonomiska system är uppfunna av människan och kan manipuleras, men så är det inte med miljön och naturresurserna.  

Timo Järvensivu framför en intressant tanke: en framtidsriksdag. Vid sidan av den vanliga parlamentarismen, som är alltför kortsiktig, skulle framtidsriksdagen ta ställning i frågor som har betydelse på lång sikt. De två riksdagarna skulle arbeta oberoende av varandra, men framtidsriksdagens lagstiftning skulle binda den andra riksdagen.  

De två artiklarna knyter ihop problemet. Visst är det fascinerande med tanke på framtiden att ett finländskt företag kan ta utveckla en sopsorterande robot för den globala marknaden, för en miljon... men ska vårt framtida samhälle bara acceptera ekonomisk tillväxt och mera sopor? Kanske det finns utveckling och välfärd också på annat sätt? Timo Järvensivu anser att välfärd trots allt handlar om människor och arbetande händer.