PD-reflektion 1: hur fungerar detta?

Det är dags för en övergripande reflektion. Angelägna frågor: - hur fungerar PD-arbetet kring hållbar utveckling? - hur fungerar bloggen som dokumentationsform - hur samverkar dessa två? Min ambition var från början att avancera i små steg, med PD-arbetet och bloggen. Jag skrev: "avsikten är att skapa synergi mellan olika saker som är på gång, och få ett personligt sätt att dra ihop och hantera olika uppgifter som tangerar varandra". Dvs. låta bloggen spegla mitt egentliga arbete och inte bli ett arbete i sig själv. Så har det blivit. Bloggen har inte krävt orimliga ansträngningar. Å andra sidan har den inte heller utvecklats särskilt mycket. Men eftersom jag har ett personligt intresse av både webbaserade uttrycksformer och av alla de aspekter på hållbar utveckling som jag både arbetar med och tangerar i bloggen, så faller sig dokumentationen naturligt. Själva arbetet med hållbar utveckling framskrider glädjande väl. Det är relativt små och separata aktioner som varit på agendan och de tilltänkta små stegen känns som rätt approach. Det torde ligga i sakens natur att grundproblematiken är vittomfattande och svårlöst, därför är det "mindre hopplöst" att angripa ett litet, bekant problem. Frustration kan uppstå, med reaktioner i stil med "det här löser ju inga problem"; "vad har det här för effekt på klimatuppvärmningen globalt?"; "det är ju de stora företagen och de höga politikerna som borde klämmas åt". Den frustrationen bör då beredas utrymme för att behandla i diskussioner vid kaffebord och speciellt valda tillfällen. Målet är att i första hand påverka den egna organisationen, i andra hand kretsar utanför den. Ett lite extra glädjeslag slår hjärtat därför när någon i den egna organisationen självmant tar upp eller kommenterar något, med tillägget att "vi som arbetar för hållbar utveckling..."! Bloggen har fungerat som effektivast i bemärkelsen webblogg = dagbok på nätet när jag haft den som startsida för internet-browsern. När jag inte kan undgå att se den, påminns jag förstås om behovet att arbeta för frågorna och att dokumentera det hela. När jag inte haft den som startsida, har risken varit större att jag glömmer bort det hela. Som med alla andra former och formar, finns det en risk med bloggen att verkligheten i min beskrivning anpassas efter bloggformatet. Utelämnar, betonar, förvränger. Trots allt känns plattformen dock ganska smidig och verklighetsnära när det gäller att spegla något som pågår kontinuerligt under en längre tidsperiod. Jag har valt att inte offentliggöra bloggen för kommentarer eller annan publicitet, utan håller den som min personliga dokumentation. Kringeffekterna kring själva arbetet för hållbar utveckling kunde förstås tänkas bli större om bloggen kunde engagera flera, läsare och kommentatorer. Min ambitionsivå får ändå kvarstå vid den personliga dokumentationen, i enlighet med de små stegens taktik.

Tjänstecykel!

En aktuell utmaning är att introducera konceptet tjänstecykel. Det handlar om att arbetsgivaren köper eller leasar cyklar som anställda använder för personligt bruk - och naturligtvis får (men inte måste) använda i tjänsteärenden och för arbetsresor om det är möjligt och andan faller på. En naturaförmån, som arbetstagaren beskattas för. Arbetsgivaren anordnar också service på cyklarna.

Drygt hälften av kollegerna har preliminärt nappat på idén. Följande skede blir att begära offert av en eller ett par cykelsäljande företag, för att sedan ställa upp ärendet för ett slutligt beslut från arbetsgivarens sida.

Kostar... Anskaffningskostnaderna beror på cykeltyp, finansieringssätt och förstås antal pedar. För arbetstagaren kostar det uppskattningsvis en tia per månad i mera skatt.

Finansiering... Lämpliga projektanslag som grundplåt (bl.a. "Hållbar utveckling som brand"), lämpliga motprestationer av de anställda (delta i energiinbesparingar, delta i utåtriktat frilufts- och hälsoevenemang).

Varför... Jo, det ska handla om en arbetsgivare som väljer att satsa på viktiga saker:
- sin personal (employer branding)
- personalens hälsa
- förnybar energi
- miljötänkande
- positivt reklamvärde

Återstår... att försöka ro det hela i hamn (offerter, anskaffningsbeslut, pr-jippo,...)

Hungerdagen

Det blev en överraskande livlig diskussion när det skulle beslutas om årets eventuella engagemang i Röda Korsets hungerdag.

Utan att försöka sätta fingret på rätt eller fel var det bara intressant att konstatera hur stort ärendet kunde tyckas vara - hur kännbar försakelse det verkade röra sig om. Trots att det verkligen inte är det. T.ex. en personlig satsning på 1 euro, eller en något lättare måltid.

Det är långt mellan verkligheterna på vår planet. Det är långt mellan svart och vitt, mellan fattigt och rikt. Vi hålls för mycket på våra kanter.

Back in bz

Long time no skriv. Efter PD-träffen i Tammerfors 28-29.8 gäller det att ta upp tråden igen. Att se på omvärlden, den närmaste och längre bort, och sig själv och sitt jobb i relation till Professional Development.

Ännu känns det lite trögt, tungt, stort... känslor som kanske delas av den här vännen som vi träffade i djurparken i Budapest. När jag klickar på bilden och tittar närmare på honom, undrar jag över vad han egentligen tänker där han står!

Får vi till nån attack?

Något om folkrörelser och fritt bildningsarbete. Text med anledning av Professional Development-träff i Vasa, 16-17 april 2008.


Logon beskriver det som det var tänkt att handla om. En rörelse som skulle verka för en liten procentandel skatt på globala penningtransaktioner, till förmån för folket (namnet kommer från "Association pour la taxation des transactions pour l'aide aux citoyens"). Det är nu tio år sedan rörelsen grundades. Man efterlyste en rörelse som kunde ifrågasätta "den enda vägens politik" och mobilisera människor för alternativa lösningar, när Ignacio Ramonet skrev sin artikel i den franska tidskriften Le Monde Diplomatique.

I vår kultur uppfattar vi antagligen namnet för aggressivt, våldsamt och "anti" för att idén ska kunna vinna gehör i någon större skala. Det placeras kanske i samma fack som Smash ASEM-oroligheterna i Helsingfors, där systemkritik och ordningsnit drabbade samman. Erkki Tuomioja, som ny-gammal-evig vänsterpolitiker, är väl den enda i det etablerade Finland som visat tydlig uppskattning för Attac-idén. Synd. Det som logon visar - det globala perspektivet och den centrala procentidén - har inte fått komma fram.

Hur är det med fria bildningen då? Får vi till nån attack?

När jag läst intervjuerna med de nya folkhögskolerektorerna i tidningen Kansanopisto, deppar jag en stund på grund av avsaknaden av udd i visionerna (http://www.kansanopistot.fi/kansanopistolehti/arkisto/2007_05/2007_05_lehti.pdf). Visserligen har jag all orsak att personligen akta mig för att ta till en bitter underton, från en "som varit så länge med". Men nog är det mycket skåpmat man laddar fram! Jari Valtaris sakligt stillsamma hänvisning till Jokela-dramat är nästan det enda undantaget, där en större, aktuell samhällelig uppgift och betydelse tangeras.

Jyrkis spår om kopplingen till folkrörelser tror jag däremot på (se www.nordvux.net/object/18112/okaddelaktighetmattpakvalitet.htm). Jag beundrar både Attac-idén och dagens Martharörelse. De är för olika för att generaliseras kring, men de söker båda mer eller mindre framgångsrikt - och fördomsfritt - sin plats i dagens samhälle. Mitt hopp står till att det är en generations- och följaktligen en tidsfråga, innan rätta personer kommer på lämpliga poster i samhället. Ännu sitter det folk som propp i hålet när det skulle gälla att släppa till ett nytt tänkande (kanske Tuomioja är ett undantag?). Det här gäller både temat hållbar utveckling och mycket annat, som t.ex. utbildning och fritt bildningsarbete. För att vi ska bli en tillräckligt tydlig och stark aktör i samhället, tror jag också (se nedan) att det gäller för oss i Finland att komma till skott med helheten fri bildning. Vi måste kunna börja ta ut max genom effektivare och närmare samarbete och koordinering institut-institut, skolor-skolor och institut-skolor. Samtidigt som vi ska hitta samhällskopplingen. Om det då är med folkrörelser/medborgarorganisationer/föreningar, eller vad. Studiecentralens giv Föreningen i skolan och Föreningen i institutet är ett gott initiativ.

Bokcirklar då, som Petri ger exempel på? Skojigt nygammalt fenomen, såväl i gammaldags tappning (fysisk samling kring bok) som helt ny (webb-community). Men är de framtidstecken när det gäller fritt bildningsarbete? Nja, snarare tror jag att den här observationen, lika i och för sig också folkrörelsefenomenet, är ett tecken på att vi söker med de gamla glasögonen på näsan. Vi gillar att se sådant som liknar det gamla beprövade och som går hem hos folk idag. Inget fel i det, kanske. Men det viktigaste är nog att man i fenomenet i fråga kunde identifiera innovativa, framtidsorienterade och pedagogiskt fungerande mekanismer. Att man lär sig och utvecklas när man är med och att samhället utvecklas i en hållbar riktning!

Skolor, institut, bildning, folkbildning, folkeoplysning...

Jag grubblar en del över om det i Finland satsats på fel tåg, med "fri bildning" i ett och samma juridiska paket. Institut tycks ändå förbli institut, skola förblir skola.

I den nordiska kontexten (kom just från Helsingör...), som ju är vaggan vi ser tillbaka på, är det en sorts fortsatt stiltje för utvecklandet av de gemensamma tankegångarna. Danmark är Danmark, Norge är Norge, Sverige - ja hmm, och Finland, hmm. Att hitta de gemensamma definitionerna när det börjar röra sig på praktisk nivå eller i högre sfärer är mer eller mindre omöjligt.

Finlands interna tydlighet i språket är inte imponerande heller, stundtals tycker jag att det är bara Kronoby som implementerat tanken på fritt bildningsarbete, med institut och skola!