fredag 30 april 2010

En bok är en bok - det här är så mycket annat också!


Det var när jag såg ett speciellt ord i Hbl:s artikel "I höst ska e-boken vara här" som jag plötsligt fattade att här gäller det att ana vad som kan hända! Ordet var ljud!

När man pratar om e-boken är det ett bekant fenomen i utvecklingshistorien. Den första riktningsvisaren på bilar efterapade en hand som lyfts mot höger eller vänster. Långt senare kom nån på idén att använda ett blinkljus och det blev blinkers. Vi tänker alltid i gamla termer för att greppa det nya.

Men ljud alltså. Tänk nu på e-boken nu men tänk inte bara bok, papper, sidor. Tänk ljud, video ("rörliga bilder"), Wikipedia, whatever! Tänk på barn som inleder skolan på hösten med en färsk och uppdaterbar uppsättning av material som inte innehåller bara text, siffror och stillbilder. Allt finns där: från naturfilmer - t.ex. alla fågelläten - via aktualitetsklipp till historiska texter och scenarier. Och allt däremellan. Interaktivt kan det också vara.

När Söderströms läromedelschef berättar om sin vision vill jag tro på den!

"Jag säger bara en sak: OLPC"


Projektet började under namnet 100 dollar laptop. Det var, och är fortfarande, entusiasten Nicolas Negroponte från USA som jobbade utifrån visionen att det alla världens barn ska ha tillgång till en dator med internetuppkoppling. Tanken var att konstruera en billig och driftssäker (solenergi, vev,...) dator som fungerar i alla förhållanden.

Idag kallas projektet OLPC, eller One Laptop per Child.

För närvarande är man igång med att dela ut 200.000 datorer till flyktingbarn i Gaza.

Kort info också på dagens DN.

Visst finns det hopp i världen så länge det finns entusiaster av typen Nicolas Negroponte!

måndag 26 april 2010

När nätet pajar


Den isländska vulkanen Eyafjallajökulls utbrott var något som inga riskkalkyler whatsoever räknade med att skulle störa vardagen. Sen såg vi vilka dimensioner det antog. Kanske det överlag vore skäl att ge lite större sannolikhetspoäng för osannolika saker? Svenska nättidningen E24.se har en artikel kring frågan "Vad händer om det som inte kan hända verkligen inträffar?" (http://www.e24.se/business/bank-och-finans/sarbarheten-stor-for-det-ovantade_2006929.e24). Den handlar om scenariot där internet pajar.

Skribenten lyfter fram att Moder Jord inte gillar sådant som blir alltför stort och dominerande. Stort är sårbart. Han ger oss följande fråga: hur länge kan du vara utan flygtrafik innan livet blir outhärdligt? Och hur länge kan internet ligga nere innan..............?

Min syn på saken har alltid varit att hållbar utveckling garanteras bäst genom småskalighet. Internet är paradoxalt. Det är en hyllning till småskalighetens styrka, samtidigt som det kan skapa en fasansfull storskalighetsrisk.

När jag sitter och skriver detta ringer man från vår enhet i Karleby och frågar om vår organisation har någon datasäkerhetsplan. Ett osannolikt sammanträffande! Och svaret blir jaaeeeoooo - nej det har vi inte!

Men snart har vi! Och den kommer att innehålla scenariot med internet som pajat.

Att tanka in som avkoppling mellan tänkandet: salig Tage Danielssons geniala resonemang om sannolikheten för en kärnkraftsolycka http://www.youtube.com/watch?v=FjuhW-4tyEI

tisdag 20 april 2010

Kärnkraftigt!


Jag väljer här att använda en bild från Greenpeace sidor, för att markera det komplicerade förhållandet till kärnkraft som jag uppfattar att många av oss har. Jag hör själv till dessa många.

Sitter i buss på hemväg från Olkiluoto kärnkraftverk i Euraåminne norr om Raumo. Bussresa ner och opp på en dag, med i bussen är elever och en lärare från Kronoby gymnasium, och medlemmar i föreningen Teknik, energi och miljö.

Vi såg ett stiligt besökscenter, erhöll en gedigen presentation på svenska, fick kaffe och bulle, åkte buss på området och vandrade ner i ett slutförvaringsutrymme. En saklig, kunnig och allmänt taget bra framställning. De gör det garanterat bra där, jag känner mig inte orolig. Idag...

Det som tar emot är att den starkas åsikt, dvs kärnkraftsindustrins, dominerar totalt och sätter agendan. Med förödande kraft och resurser talar fakta och sakkunskap för den storskaliga högteknologilösningen. En (1!) stillastående vindmölla ståtar av någon anledning på kraftverksområdet. Displayen i besökscentret visar på noll produktion och möllan tjänar i praktiken som ett förlöjligande exempel på den hopplöst småskaliga och dyra vindkraften.

Som sagt var framställningen och bemötandet på allt sätt berömvärt gott. Men allt faktamaterial och alla utgångspunkter bygger på fortsatt ohämmad tillväxt och ökat energibehov. Utrymme ges för att låta de alternativa, förnybara energikällorna skymta fram endast som kuriosa. De attitydförändringar som sakta sker i vårt samhälle får inte utrymme här och inte via politiken när de stora frågorna diskuteras. De som regerar har styrkan och resurserna att driva sin sak.

Min ståndpunkt är att vi behöver den nuvarande fissionsenergin för överskådlig tid framåt. Men mera utrymme och resurser borde absolut ges för att driva också andra synsätt. Det här är inte så svartvitt som man framställer det.

Vi behöver nya framskridanden, nya tillämpningar och innovationer inom förnybar energi. Vi behöver alternativ, nu är det monopol. Och så länge kärnkraftens avfallsfråga i princip är olöst och det strålande skräpet måste grävas ner uppfyller vi inte intentionen med hållbar utveckling: to meet human needs while preserving the environment so that these needs can be met not only in the present, but also for future generations.

lördag 17 april 2010

Eså ska de låta!


Jag undrar om jag håller på att bli nån sorts rasist i förhållande till den finska majoritetsbefolkningen eftersom jag klagar på deras skyltningsvanor (inlägget nedan) och gillar detta? I alla fall, jag såg den här på Långbrogatan i Kokkola och jag tyckte det var så mysigt!

Hos bekanta från österlandet har jag nämligen många gånger noterat egenheten att få in extra e:n lite här och där. När jag började läsa den här skylten var det därför ett glatt igenkännande av någonting som brukar orsaka glada skratt. Noremaali!

Sedan fångade ögat in det finska ordet "tay" och då var succén given! Man kunde förstås ta det för eller, och då kan det ju leda till besvärliga missförstånd. Nu förstår jag att det handlar om 3 eller 5 fyllningar, inte priset.

Det positiva är att man inte låter språkgranskarbehovet ta över och hindra affärsverksamheten utan kör på friskt bara. Så ska det låta. Ja, så ska det ju låta! Ungefär.