Betong!

Betong är väl något av det häftigaste människan har uppfunnit. Armera med järn, blanda, häll ut och det blir hårt som bara den.

Häftigt, fast ganska primitivt. Därför har det varit ganska intressant att iaktta att det är det primitiva som gäller när det handlar om något så sofistikerat som att hantera kärnkraft!

Hur bygger man ett kärnkraftverk?

Jo, först gräver man undan och sätter MASSIVT MED BETONG under alltihop. Man sätter så mycket att det t.o.m. ska förhindra en härdsmälta, alltså att hela processen skulle skena iväg så att den ofantliga energin bara skulle börja äta sig neråt och förorena grundvatten och mark. Reagera med vattnet, explodera, Kinasyndromet...

Sen bygger man då själva kraftverket med MASSOR MED BETONG över och runtom hela anläggningen. Det här ska liksom garantera att vad som än händer - som jordbävning t.ex. - så ska man inte behöva befatta sig med det otrevliga som händer där inne, om något skulle hända alltså.

Till och med när avfallet ska långtidsgömmas ner i Finlands tjocka urberg finns betongen med i bilden.

Jag beundrar människans innovationsförmåga, som kommer till uttryck t.ex. i att hon klurat ut hur man tar energi ur atomkärnor. Men jag är bekymrad över hennes oförmåga att kontrollera det hon hittat på. Jag ser KÄRNKRAFTSINDUSTRINS TILLTRO TILL BETONG som ett tecken på människans naiva inställning till sin egen förmåga. Den visar att kärnkraft är mer än vad människan tryggt klarar av.

Och vad gör man när det visar sig att inte ens betongen håller, när det går riktigt på tok? Jo, ett seriöst alternativ är att ösa mera på!

Kompetent utan diplom!

"No diploma, no training, no qualifications - just a great deal of nerve!" I sin mest hopplösa stund vräker en stammande kung George VI den vassaste kritik han bara kommer på över sin talpedagog. För att till sist ändå ta reson och med den formellt outbildade Lionel Logues hjälp klara av sina stora tal till nationen under andra världskriget.

Det handlar om filmen The King's Speech. Se den, om du inte gjort det ännu! Manuskriptet bygger på en bok som Lionel Logues sonson Mark skrev om sin farfars relation till kung George VI, boken kom ut 2010.

Kan det sägas klarare? Här framgår med största möjliga tydlighet att det inte är diplomen eller examina som är poängen när det gäller verklig kompetens!

Så här beskriver Logue de erfarenheter som i tiden var så avgörande för honom att han nu tror sig kunna hjälpa en svårt stammande kung: "When the Great War came, our boys were pouring back from the front, shell-shocked and unable to speak and somebody said, “Lionel, you’re very good at all this speech stuff. Do you think you could possibly help these poor buggers”. I did muscle therapy, exercise, relaxation, but I knew I had to go deeper. Those poor young blokes had cried out in fear, and no-one was listening to them. My job was to give them faith in their voice and let them know that a friend was listening. That must ring a few bells with you, Bertie." (kung George VI hette ursprungligen Albert och kallades privat för Bertie)

Läs f.ö. också på Diana Websters blogg (engelskalärare som bott i Finland sedan 1952) den fina berättelsen om när hon som 9-åring lyssnade till kungens tal i verkligheten (under rubriken The King's Speech).

Klokt om livet

Köpte en fin liten bok på Arkadia International Bookshop i Helsingfors. Kärnfullt och klartänkt riktar man sig till barn med djupa frågor, med illustrerade frågeställningar som kan diskuteras om man är beredd på så djupa frågor - frågor som barn ändå garanterat funderar på.

Det intressanta är att frågorna är lika viktiga för vuxna. Det kan t.o.m. vara så att det underlättar för vuxna att se frågorna ställda för barn.

Man pratar om lycka, drömmar, olycka, existens, meningen med livet, döden. Man ställer finurligt fram exempel på hur vi ofta ser på en fråga, och motfrågor som får en att inse att det kanske inte är som vi ofta tänker.

Varför lever man? Kanske för att arbeta.......? Men arbetar man för att leva, eller lever man för att arbeta? Om man inte gillar att arbeta? Eller om man inte har ett arbete?

Lycka är måhända att få goda betyg i skolan. Men är det en katastrof att inte få goda betyg? För vem är goda betyg - föräldrarna eller barnet? Och om man fått goda betyg och ingenting riktigt förstått ändå...

Texter: Oscar Brenifier. Bilder: Jérôme Ruillier.

Äckligt och fantastiskt

Det fraktades is från Sverige till Paris, för Chanel-modevisning med Karl Lagerfeld. Inte så lite is heller, 265 000 kg. Trettiotalet skulptörer arbetade övertid för att skapa ett riktigt isberg, inne i salen. På den kalla catwalken stänkte sedan smältvattnet när modellerna stegade fram. Föreställningen blev en succé. Efteråt tippades isen i Seine-floden.

Plats för en reflektion. Någon på plats lär ha grubblat en del över det kloka i tilltaget. "Är det rätt"........ "människor svälter"........

Min omedelbara reaktion var blandad. Halva tanken gick till människor jag känner i Afrika. Skulle jag ens kunna, våga diskutera ett sådant tilltag med dem? Skulle de nånsin kunna, vilja försöka förstå motivet bakom? Vart skulle diskussionen leda, när vi skulle prata om de penningbelopp som sattes ut? Skulle de kunna se något annat än vad gott man i stället kunde åstadkomma med samma summa pengar? Jag tänkte, till hälften, som jag tror att de skulle tänka.

Den andra tankehalvan försökte genast ana och förstå något av det konstnärliga motivet. Den var inne på att godkänna en genial prestation, en maximering och fokusering av mentala och ekonomiska resurser på en liten stunds performance. Den beundrade en gärning som är annorlunda, nyskapande, mot strömmen, som får oss andra att gå igång. Den halvan av tanken tror att det mest galna ibland för vår värld framåt.

Äckligt och fantastiskt!

Jag eller vi

Det här är viktigt. Det är sååå ofta man i en organisation stöter på komplikationer på grund av detta. Man är ofta benägen att se fel hos någon eller något, beroende på kantänka det eller det. Men när en grupp människor ska samarbeta mot ett gemensamt mål handlar det nog ofta om detta.

Alltså om var mina prioriteringar ligger på axeln kollektiv-individ. Eller för att uttrycka det enklare: jobbar jag för mig själv eller för organisationen?

Alla organisationer (kollektiv) består av enskilda individer. Och alla individer ska naturligtvis tänka på och sköta sig själv, annars blir det till ingenting. Det går inte an att förneka sina personliga behov, varken nu eller på lång sikt. Och en stark och mångsidig organisation består av individer som är mån om sin egen professionalism.

Men om kollektivet ska kunna prestera mera än de enskilda individerna, måste jag vara beredd, villig och intresserad att låta mina ambitioner, mitt kunnande, mina kontakter och mina erfarenheter stå i det gemensammas tjänst. Ibland måste jag vara beredd att pruta. Ibland måste jag vara mera ödmjuk, tolerant och fylld av respekt för dem som tänker och fungerar annorlunda.