Han ser ett tabu inom den enorma "innovationsindustrin": att det produceras allt mer marginella förbättringar och inget egentligt mervärde. Han får in en speciellt intressant träff: att man inom den här industrin inte tycks se skillnaden mellan kreativitet och innovation.
Innovation är ett mantra idag. I Finland ska vi med våra skarpa hjärnor hitta på nya it-produkter = "innovationer", som ska generera mycket pengar. Det ska ersätta inkomsterna från det tunga arbetet i den tunga industrin som försvinner till fattiga länder.
Men kreativitet, som Rosing säger, är något annat. Något ädlare. Den kan "skapa idéer om hur vi kan
- bli mer empatiska
- öka trivsel och gemenskap
- leva ett mindre stressigt liv
- nå samklang med naturen
- motverka rasism, våld och främlingsfientlighet
- skapa ett mer jämlikt samhälle och hur vi kan frigöra oss från den den ekonomiska tillväxtens tvångströja"
Hellre kreativitet som livsstil än innovation som tvångströja.
