De två männen är inte så kända "i original": till vänster Kung George VI av Storbritannien (1895-1952), till höger Lionel Logue (1880-1953). Logue var en talpedagog från Australien som verkade i London. Han kom att hjälpa kungen med hans grava stamningsproblem. Mera kända är skådespelarna Colin Firth och Geoffrey Rush från filmen King's Speech (2010). Belönad med Oscar för bästa film, bästa regi, bästa manliga huvudroll och bästa originalmanus.
Jag berörs av kungens (och drottningens) förtroende för den självlärda (läs: outbildade) talpedagogen. Efter tidigare resultatlösa försök med etablerade "specialister" går man nu från avvaktande misstro till respekt för Logues metoder, trots omgivningens motvilja. Bl.a. ärkebiskopen av Canterbury gör sitt till för att ersätta Logue med någon diplomerad och mera välrenommerad terapeut.
Logue hade vid 30 års ålder rest ut i världen för att lära sig om talkonst. Tillbaka i Australien, efter första världskriget, kom han att arbeta med unga män som traumatiserats av sina krigsupplevelser. Han utvecklade en terapi som vid sidan av fysiska övningar och andningsteknik betonade humor, tålamod och sympati. Några papper på avklarad utbildning fick han aldrig.
Kung George VI blev genom sina radiotal till nationen under andra världskriget en viktig ledare och en samlande styrka för britterna. Lionel Logue hjälpte honom under den här tiden och efter kriget. De förblev nära vänner fram till kungens död 1952.
Kungens maka, drottning Elizabeth "drottningmodern", har i ett senare publicerat brev till Logue framfört sin tacksamhet till denne: "I think that I know perhaps better than anyone just how much you helped the King, not only with his speech, but through that his whole life and outlook on life. I shall always be deeply grateful to you for all you did for him".
