"Bildning" - är det forntid eller framtid?

Jag ska gå in för att försöka modernisera och levandegöra innebörden i ordet bildning.

Ingen går igång på fritt bildningsarbete som begrepp. En annan sak är sen att det i praktiken engagerar massor med människor som vill gå på olika kurser och utbildningar i vårt land! Men de här människorna tycks inte sakna ett snärtigt helhetsbegrepp för verksamheten.

Är det nån skillnad vad vi kallar det? I Finland heter det fritt bildningsarbete för att det heter "vapaa sivistystö" på finska. I de övriga nordiska länderna heter det folkbildning, folkupplysning - eller, som folkhögskolorna i Danmark som är rätt och slätt "höjskoler".

Våra enheter kallas skolor, institut och cirklar. I övriga Norden kallas det skolor, förbund, cirklar, högskolor med mera. När jag kom till den här branschen var en av de första sakerna jag tänkte på att genomföra en namn- och profiländring. Men jag har alltmer svängt över mot att det kanske inte lönar sig att profilera om enheterna genom att hitta på nya benämningar. En del försöker ju, med benämningar som t.ex. vuxeninstitut.

Bildning är ett starkt ord, men antagligen omodernt. Nordiska kolleger har antytt att de gärna skulle ha ordet som beskrivning också på sin verksamhet. Sku vara kiva om vi kunde hitta styrkan i det.

Köp 3 betala för... Huuu

"Allt fler gamla klädesplagg hamnar på soptippen istället för att återanvändas. Enligt Helsingforsregionens samarbetsdelegation SAD har klädesplaggen som hamnar i soporna ökat med nästan 20 procent på fem år. Också ute i Europa ser man samma trend.

Enligt miljöexperten Olli Linsiö på SAD kan det här åtminstone delvis bero på lågpriskedjornas utbud.

- Många fastnar för erbjudanden av typen flera t-skjortor till priset av en, och de här plaggen har en väldigt kort användningstid.

I Frankrike har de växande lumphögarna fått myndigheterna att skärpa textilbranschens ansvar. Tillverkaren eller importören måste betala en miljöskatt för de kläder som tillverkas. Avgiften gör att det finns extra pengar för att utveckla återanvändningen av textilier. Dessutom väntas avgiften uppmuntra företag att tillverka kläder av bättre kvalitet."

---

Jag har flera erfarenheter av att stå och titta försäljaren stadigt och länge i ögonen, och säga "nej tack, jag vill INTE köpa flera, jag ska faktiskt ha bara en!!"

Och det krävdes faktiskt lite ansats, försäljarna var så väl tränade för sitt uppdrag!

Bildningsforum. (O)enighet i Svenskfinland

Vi är så få och så utspridda. Kanske mest av historiska skäl har vi en t.o.m. onaturligt stark identitet och position, men vi är ändå en "försvinnande liten" grupp när det gäller synlighet och betydelse i det finländska samhället. Det borde vi lära oss inse och ta konsekvenserna av. Inte så att vi frivilligt ska backa ännu mera, men vi ska gruppera oss gemensamt och försöka vara eniga där det bara är möjligt.

Bildningsforum är en enighetsrörelse. Tanken är att det fria bildningsarbetet, i det här fallet intressebevakningen och det gemensamma utvecklingsarbetet inom en egen organisation, en äkta finlandssvensk förening, kan fokusera sina krafter och koordinera sina insatser.

Det är ändå allt annat än enkelt.

Bara att få till stånd en utredning kring hur det fria bildningsarbetet är organiserat (huvudmannastrukturer) och vilka visioner det kantänka finns för framtida utveckling på den punkten - det borde inte vara komplicerat! - tycks vara très compliqué. Kanske det är rädsla för ingrepp och påverkan utifrån, en naturlig reaktion, som spelar in. Kanske i kombination med brist på tillräcklig information. Det kan som känt aldrig informeras för mycket.

För att inte tala om en djupare integrering (för att inte tala om samgång eller fusion!) mellan de olika finlandssvenska riksorganisationerna för fritt bildningsarbete. Där gäller det att skynda myyycket långsamt eller vänta tååålmodigt på det rätta läget. Men skam den som ger sig i tron på en god sak. Den goda saken skulle vara att vi har mera att vinna på att uppträda gemensamt än att förlora på att sluta agera separat.

Men kanske det är sunt och klokt att vara emot.

Hur som helst, c'est la communication qui compte.

Rapport till UVM om upprätthållande av folkhögskola m.m.

Fick idag klart och iväg (igår styrelsebeslutad) arbetsgivarens rapport till undervisningsministeriet. Den innehåller åsikter om hur man förhålller sig till den egna utvecklingen (huvudmannaskapet) och hur man ställer sig till de förändringar som kan ses i Svenskfinland.

Den är tänkt att vara

• kritisk till för mycket yrkesutbildning i folkhögskola
• kritisk till att folkhögskolor har huvudmän som anordnar mest yrkesutbildning
• positiv till att folkhögskolor upprätthålls av huvudmän som satsar huvudsakligen på fritt bildningsarbete

Var och en är sig själv närmast, heter det. Vi tror mest på oss själva, kunde man säga. I detta sammanhang - professional development, hållbar utveckling för det fria bildningsarbetet - vill jag i alla fall deklarera vad jag tror att är den bästa lösningen generellt för fritt bildningsarbete, i detta fall folkhögskolor.

(PD reflektion forts......)

På gång just nu: Rektorsdagarna i Borgå avklarade, arrangerade av Bildningsforum och Utbildningsstyrelsen. På agendan bl.a. nya upprätthållarstrukturer inom det fria bildningsarbetet i Svenskfinland Rapporten till från folkhögskolors huvudmän till undervisningsministeriet, om utvecklingen i upprätthållarstrukturer, ska styrelsebehandlas och bli klar Diskussion med Bildningsforums styrelse bl.a. om skapande av en gemensam finlandssvensk intresseorganisation för fritt bildningsarbete Planering av en allfinlandssvensk undersökning om upprätthållarstrukturer för fritt bildningsarbete

PD reflektion 3: slutet som blir början på fortsättningen börjar anas

Sitter på 1700-talsgården Hommanäs på Vessö (Finska viken största ö, har vi just lärt oss) utanför Borgå. Oktober 2009 går mot sitt slut, vi är samlade med ett litet gäng kring utbildningen Professional Develpment. Det började hösten 2007 och i mars 2010 ska PD ta slut. Slutet anas, det är dags för en analys. Man skapade grupper - det blev en svensk grupp - av personer huvudsakligen i ledande ställning inom fritt bildningsarbete. Vi har deltagit i föreläsningar och diskussioner, vi har läst och skrivit. Utgångspunkten har varit att dra personliga slutsatser och rama in det hela i ett lite längre skriftligt PD-arbete, som berör det egna arbetet och den professionella utvecklingen. Slutsats 1: bloggen, loggboken på nätet, är en pågående process som stöder arbetet. Jag ska fortsätta med den. För egen del valde jag modellen blogg som arbetsform, vilket har inneburit att jag fört en sorts loggbok med reflektioner kring mitt arbete, utgående från en viss tematik. Jag har inte haft för avsikt och kommer inte att bygga ihop en "avhandling" med därtill hörande struktur. Min loggbok på webben får alltså, med sina styrkor och svagheter, rama in berättelsen om och analysen i mitt PD-arbete. Det här betyder också att jag inte i så hög grad som i en "avhandling" (ett skriftligt PD-arbete i standardform) kommer att presentera avslutande och sammanfattande slutledningar eller resultat. Slutsats 2: mognads- och fördjupningsprocessen har svängt sig efter vinden, vilket har varit en styrka Jag inledde studierna och skapade bloggen i avsikt att fokusera på hållbar utveckling, närmast kring miljöfrågor, i arbetet vid den egna enheten. Idag är föremålet för min uppmärksamhet problematiken kring hur vi på det nationella planet ska garantera ett fortbestånd och en hållbar utveckling för det fria bildningsarbetet. Jag har alltså cirklat runt och tagit ut svängarna, jag har ställt om både riktningen och skärpedjupet på fokuseringslinserna. Att ha den här möjligheten att inrikta sin uppmärksamhet efter en föränderlig (arbets)verklighet har jag sett som en styrka. Jag har sett och tyckt synd om "bröder och systrar i PD" som kämpat med en fastlåst tematik och arbetsform; de har med tidens gång blivit allt mer pressade att riva lös tid som krävs utanför den normala arbetsverkligheten. Jag har däremot kunnat ta PD med mig till nya arenor dit jag blivit tvungen att ta mig. Nackdelen med detta kan bli en viss ytlighet, risken finns åtminstone. Men jag bedömer att styrkan överväger, möjligheten att låta PD-arbetet leva med och följa arbetsverkligheten. Slutsats 3: "de små miljöstegen" i början, vad blev det av dem? Jag ska företa en runda i min omgivning för att bilda mig en uppfattning om var vi står idag. Vilken effekt har sporadiskt kokande av ekokaffe och introduktion av tjänstecyklar för privat bruk haft hittills? Och kanske viktigare: 1) vilka är förutsättningarna för att jobba vidare på detta, att uppnå en mera genomträngande varseblivning och attitydförändring kring hållbar livsstil? 2) vilken är förståelsen för och inställningen till hållbar utveckling inkluderande också sociala och ekonomiska aspekter på ett globalt plan?

Om rubriker som lever. Om Jussi och Göran.

Min rubrik var från början något i stil med "Hållbar utveckling inom fritt bildningsarbete". Tanken var att utveckla olika sätt att inom det fria bildningsarbetets kurs- och linjeverksamhet, samt när det gäller personalen, jobba sig in i en hållbar livsstil. Mer eller mindre. Jag tänkte ganska mycket miljöaspekter, plus social och ekonomisk hållbarhet.

Idag har det svängt över, för tillfället åtminstone, till något som mera liknar "Hållbarhet för det fria bildningsarbetet". Eller egentligen: "Vad göra för att det ska finnas fritt bildningsabete i framtiden också?" Det här har att göra med mitt engagemang i undervisningsministeriets utvecklingsprogram för det fria bildningsarbetet (KEHO).

Alltså, hur kan man se till att idén om fritt bildningsarbete håller i framtiden?

Jag fick igår ett mail av en rektor för en ganska stabil och rätt stor finsk folkhögskola. Vi kan kalla honom Jussi. Han leder en folkhögskola med bara fritt bildningsarbete på programmet, ingen yrkesutbildning. En "rörelsefolkhögskola" med privat upprätthållarorganisation och ett ideellt syfte. Jag hade frågat honom om framtidsutsikterna, i ljuset av det här KEHO-programmet och allt prat om skapande av större ägarstrukturer. Han visade sig, glädjande nog och kanske egentligen inte så överraskande, vara ganska trosvisst positiv inför framtiden. Jussi tror på sin skolas möjlighet att finnas till och utvecklas från sin nuvarande bas. Han söker inte aktivt efter stora upprätthållarlösningar, inte heller efter alternativ till det fria bildningsarbetet som grund för verksamheten.

Ett par dagar tidigare hade jag fått ett annat svarsmail, från en finlandssvensk aktör på folkhögskolfältet. Vi kan kalla honom Göran. Han förespråkade mycket klart, och har i handling visat sig stå för det under de senaste åren, en centralisering av funktioner, en gruppering av enheter - och, kanske värst av allt? - en rörelse bort från just fritt bildningsarbete som grund för enheternas verksamhet. Det sista motiverar Göran närmast med ekonomiska faktorer.

Well, vad ska man tro på?

Just nu tror jag att det kloka valet ligger någonstans mitt emellan dessa, mellan Jussis och Görans väg. Jag tror mer än Jussi på en viss centraliserande utveckling inom det fria bildningsarbetets upprätthållarstrukturer, jag tror att det på sikt finns mera kvalitet och styrka att hämta den vägen. Men jag tror inte så mycket som Göran att det är klokt att överge tanken på just det fria bildningsarbetet - eller att sluta med det mysiga evighetsarbetet på definitionen av det samma - som det som vi ska sätta vårt hopp till. Just nu dessutom, när vi har möjlighet att påverka förnyandet av den lagstiftning som specifikt och enbart definierar och skapar utrymme just för det fria bildningsarbetet?

Bildningsforums utlåtande till ministeriet, om kvalitet och resultat

Dokumentet (pdf)

Och som extra förslag fanns också med:

"Bildningsforum föreslår att det finlandssvenska fria bildningsfältet under en treårsperiod (2010-2012) kunde genomföra ett projekt kopplat till KEHO-processen där man stöder läroanstalterna kvalitets- och kompetensutveckling, bl.a. genom gemensam utveckling av ett lätthanterligt kvalitetssystem, kompetenskartläggningar och systematisk pedagogisk utveckling. Projektet skulle också användas som ett verktyg vid utformande av läroanstalternas egna utvecklingsprojekt gärna i samarbete med flera aktörer på fältet. Fördelen med detta är att alla läroanstalter, oberoende av storlek och resurser, skulle ha möjlighet att delta. "

Aller à l'étranger avec fria bildningen

Just hemkommen från Topeliusgymnasiet i Nykarleby. Informerade de samlade österbottniska gymnasierektorerna om Bildningsforums initiativ: gymnasieelever kan göra en tre veckors arbetspraktik utomlands, via den finlandssvenska fria bildningens (Bildningsforums) kontakt till s.k. Internationella skolorna.

Mera info:
* vår broschyr
* IS hemsida

De var åtminstone artigt intresserade, eftersom det också var första ärendet på deras agenda efter kaffe och rundvandring. Nä, visst blev det lite diskussion också. Återstår att se om informationen går vidare och om det blir respons från elever.

Jag ser detta som ett sätt för oss att visa att vi finns till och erbjuder våra kontakter, möjliggör sådant som andra aktörer, i det här fallet gymnasierna, kanske inte kommer sig för att göra.

Bolagisera arbis?

Igår var jag i Hesa samtidigt som nyheten rullade på Radio Vega om att det jobbas i det tysta med en ny organisationsform för arbisverksamheten i huvudstadsregionen. På basen av en tidigare insändare i Hbl valsade det nu omkring funderingar om att än Kulturfonden, än Axxell, än SFP:s metropolgrupp... rubriceringen handlade i alla fall om nyheten att Axxell skulle ta över. Allt, i huvudstadsregionen.

Jag bytte några ord på Helsingfors Arbis med Gunborg Gayer och med Nils Torvalds (SFP) per telefon. Varkendera av dessa skattade bolagiseringstanken särskilt högt. Däremot nog mera samarbete, utgående från den kommunal modellen.

På hemväg skruvandes på bilradion fick jag plötsligt in Matts Granö/Axxell, som nog bekräftade att Axxell har ett intresse i det hela och att man jobbar på det. Men att det kommer att ta tid i alla händelser

Ab Arbis... månne det är "à l'étranger", eller är det något som hör hemma här?

Möten på möten. Hoppas det leder nånstans!

I tåget på väg hem efter en vecka med ett antal möten och diskussioner på olika ställen undrar jag i mitt stilla sinne om det leder nånstans. Men jag försöker intala mig att detta är deliberativ demokrati - den fria bildningens (fältets, organisationernas) möjlighet att delta i en diskussion om hur precis just den fria bildningens framtid ska se ut. Närmare bestämt hur lagstiftningen ska ändras så att vi alla tycker att den på ett bra sätt passar in i vår bild av framtiden.

Det sista mötet hölls på Undervisningsministeriet, Sjötullsgatan 1 i Helsingfors. Det var YTR som samlades, "yhteistyöryhmä" eller på svenska Samarbetsgruppen. I detta fall samarbetsgruppen mellan ministeriet och "fältet" (de olika riksorganisationerna för den fria bildningen) för förnyandet av lagstiftningen.

En av många saker som slog mig: NOOOG är vi små aktörer som svenska representanter när man diskuterar förnyande av lagstiftning. Eller, eftersom vi har blivit så små, så få, är vi tvungna att mer eller mindre käpphästigt upprepa att vi finns till. Så att man i bästa fall kommer ihåg att vi finns till och kanske inser att det finns speciella behov som borde tillgodoses för "dom där". Vi sitter och pratar finska så de ska begripa vad vi säger och inte bara tycka att vi är exotiska och "låt dem nu prata bara". Visst skulle jag hoppas att vi kunde diskutera jämlikt enbart utgående från ett nationellt perspektiv, men det går inte. Vi svenskar får hela tiden passa oss så vi inte bara glömmer att vifta med den gulröda vimpeln lite här och där hela tiden.

Kolkko braa!

Samma dag, nu idag på hemvägen, läser jag på nätet att riksdagens grundlagsutskott idag bromsat upp överförandet av min hemstad (Gamla)Karleby till Uleåborgssfären när det gäller regionalförvaltning. Bl.a. ordf. Kimmo Sasi (saml.) och Jacob Söderman (sdp) har lyckats få igenom att det tidigare beslutet ska prövas genom att en språkkonsekvensbedömning ska utföras. Man ska ta reda på vilket av regionalförvaltningsriktningarna, norrut mot Uleåborg eller söderut mot resten av Svenskfinland, som bättre garanterar den svenska språkminoritetens rättigheter och sen ska man välja det alternativet. Säger alltså nu grundlagsutskottet.

KOLKKO BRA säger vi som är födda på svenska i Karleby eller dåvarande Gamlakarleby, i Österbotten. Heder åt dem som hedern tillhör!

Grundtvig i Finland. Grundtvig i Ungern?

Denna vecka 1: få klart individuella ansökningar för Grundtvig-programmet, i hopp om medel för ett gruppbesök Ungern i november. Man hoppas där på positiva influenser från vårt fria bildningsarbete, på att det ska kunna hjälpa till i utvecklingen av förhållandena på landsbygden och mindre orter. Rural Development through Adult Education. Som värdar står aktörer från Szigetvar i sydvästra Ungern, med koppling till vuxenutbildning och lokal Leader aktionsgrupp. (gemensam informationssida: http://fi-ma.blogspot.com/)

Denna vecka 2: skype-konferens med ungerngänget

Denna vecka 3: tillsammans med styrelsen välja ny verksamhetsledare för Aktion Österbotten, vår systerorganisation till den ovannämnda i Ungern. (Senaste vecka besökte Aktion Österbottens nya internationella koordinator Ungern och träffade då bl.a. ordf. för Leader-gruppen i Szigetvar.)

Denna vecka 4: träffa Utbildningsstyrelsens finska och svenska ansvariga för området fritt bildningsarbete.

Denna vecka 5: styrelsemöte med Bildningsforum

Denna vecka 6: möte med "YTR", Yhteistyöryhmä = Samarbetsgruppen (bestående av representanter för fria bildningens takorganisationer) för förnyandet av lagstiftningen för det fria bildningsarbetet.

Kvalitets- och utvecklingskriterier för fritt bildningsarbete

SYNPUNKTER UR ETT FINLANDSSVENSKT PERSPEKTIV. Plus kommentarer.

1. Fördelningen av kvalitets- och utvecklingsfinansieringsmedel

• Beslut om fördelning av kvalitets- och utvecklingsmedel görs av undervisningsministeriet/utbildningsstyrelsen.

• Om syften och mål med kvalitets- och utvecklingsmedel fastslås i fleråriga målavtal mellan undervisningsministeriet / utbildningsstyrelsen och takorganisation för fritt bildningsarbete på svenska (Bildningsforum).

• Takorganisationen (Bildningsforum) koordinerar sammanställandet av enheternas/huvudmännens ansökningar om kvalitets- och utvecklingsmedel, samt implementeringen av målavtalens syften.

2. Kvalitets- och resultatkriterier

• Upprätthållaren/läroanstalten bör fullfölja ett nationellt bildningsuppdrag som bygger på de s.k. syftesparagraferna i Lagen om fritt bildningsarbete.

Fullföljandet av det nationella bildningsuppdraget kan konstateras genom intentionen i upprätthållartillståndet.

• Upprätthållaren/läroanstalten bör fullfölja ett specifikt bildningsuppdrag som här utgörs av a) ett svenskt bildningsuppdrag och av b) ett unikt bildningsuppdrag (lokalt, pedagogiskt, målgrupper m.m.).

Fullföljandet av det specifika bildningsuppdraget konstateras genom intentionen i upprätthållartillståndet och genom organisationens verksamhets- och revisionsberättelse.

• Upprätthållaren/läroanstalten bör uppfylla en sådan nivå för personalens kompetens (utbildning, behörighet, erfarenhet) som fastställs i målavtalet mellan myndighet och takorganisation (se punkt 1)

Uppfyllandet av den fastställda målnivån kan konstateras genom kartläggning som görs av takorganisationen.

• Upprätthållaren/läroanstalten bör uppfylla och uppvisa en sådan kvalitetsnivå på den pedagogiska verksamheten som står i samklang med det nationella och det specifika bildningsuppdraget och med personalens kompetensnivå.

Mål- och resultatnivå för kvaliteten på den pedagogiska verksamheten fastställs och uppföljs genom en kontinuerlig process som koordineras av takorganisationen för fritt bildningsarbete på svenska (Bildningsforum)

PD, now and then and forever

(rubriken är en separat, rotlös och diminuerad reflektion kring sambandet mellan Professional Development, arbete med hållbar utveckling och fria bildningens utveckling och framtid)

För några dagar sedan hölls en "hearing" (kuulemistilaisuus) på Undervisningsminsteriet, kring ett förslag till ny lag för det fria bildningsarbetet. Lagen ska träda i kraft i januari 2010 och utgöra första steget i en fortsatt utvecklingsprocess som pågår fram till år 2012. Närvarande var UVM:s lagberedande tjänstemän och representanter för den fria bildningens takorganisationer.

Det är bråttom. Inom september ska takorganisationerna t.ex. ge synpunkter på hur utvecklings- och kvalitetsrelaterade aspekter kunde utgöra en del av grunden för den totala finansieringen (förslagsvis 0-15 %). Ännu finns inga uttalade linjer för detta - utgående från vilka kriterier kunde man bedöma att läroinrättningarna uppfyller utvecklings- och kvalitetsnormer? Inom oktober ska man sedan från upprätthållarnas sida ge respons på hur huvudmannastrukturerna kunde utvecklas. Mindre plottrigt vill man ha det, inte så många små underliga inrättningar som sysslar med allt möjligt konstigt.

Atmosfären var god. Tjänstemännen sade sig nu "gömma och begrunda i sina hjärtan" den feedback som de fick i diskussionen.

Tidsfaktorn tål att kommenteras. Å ena sidan är det ett håsande. Å andra sidan är det en sorts evighetstematik som alltid diskuterats och alltid kommer att diskuteras av berörda parter. Varvid man kan anta att ett flerårigt perspektiv inte skulle göra saken så mycket annorlunda. Nu gäller det bara att ta tjuren vid hornen, att vara beredd att diskutera fritt bildningsarbete och synen på det i relation till rörelser och strömningar i dagens värld!

Och gott är det att fältet (läroinrättningar, huvudmän, takorganisationer) inbjuds att vara med och påverka. Så fungerar man idag, så fungerade man inte tidigare, för ett par tiotal år sedan och längre tillbaka.

(bilden med de gröna pilarna är från Undervisningsminsteriets hemsidor. När man klickar på en länk som inte leder nånstans, kommer man i stället till den här bilden och en text "Valitettavasti... osv. )

As time goes by

(As time goes by från filmen "Casablanca" med bl.a. Ingrid Bergman och Humphrey Bogart. För sången står Dooley Wilson.)

Uttrycket är ganska trevligt. Man kan ta ett sådant perspektiv att det är tiden som kommer och passerar förbi oss, vi kan se den "go by". Det här kan förstås vara både positivt och negativt. Det kan vara intressant och givande att luta tillbaka och observera, reflektera. Men att bara se på och låta tiden passera, utan att själv medverka till skeendet, är kanske inte bra.

I morgon hålls ett seminarium om den fria bildningen i Svenskfinland. Det kallas Startseminarium, med anspelning på att nu borde ett arbete inledas, ett arbete som ska förändra den fria bildningen.

Dels får seminariet bli ett tillfälle där man lutar sig tillbaka och försöker se vad som "goes by". Vilken typ av strukturella förändringar har hänt och håller på att hända när det gäller arbetar-medborgarinstitut, folkhögskolor, idrottsinstitut, studiecentraler och sommaruniversitet? Vilka aktörer är aktiva? Vart går trenden?

Men samtidigt borde det bli ett seminarium där deltagarna tar tag i kärran - tiden - som åker förbi. Som utgångsläge fungerar tolkningen att det sker en struktur- och funktionsrationalisering över hela fältet. Alltför länge borde därför inte alltför många små aktörer stanna kvar i livet på sidan om den utvecklingen. Det räcker inte att vara hur skicklig och rätt i tiden med själva verksamheten, om den inte kan relateras på nytt till de processer som nu pågår.

Det blir fråga om att relatera till idéer om kvalitet, organisation och ekonomi.

Håller folkhögskolkonceptet?

Snacka sen om hållbar utveckling, när det kommer in besked om att man vill avsluta verksamheten i en del folkhögskolor!

Det lär komma mera info i sinom tid, så det är lite för tidigt att resonera mera kring saken ännu. Det orsakar en viss förvåning, minst sagt, att krafter som framstått som seriöst arbetande för fritt bildningsarbete inte tycks vara det.

Då - det finns en lång tradition av bildning och bildningsarbete
Nu - det känns aktuellt även nu, och utvecklingsmöjligheter finns
Sen - jaa, man undrar emellanåt...

(bilden är från folkhögskolornas informationstjänst i Sverige)

Askes. Konsumtion. Små steg och stora

Det blir kris i konceptet när jag läser om askes.

Läser om de tidiga kristna asketerna och deras syn på att verklig förändring uppnås inte genom många(s) små steg, utan genom få(s) långa steg. Att exemplets makt fungerar bara om någon gör något verkligt udda, i stället för att nästan alla gör något lite smått. Att det verkligen fungerade då. Asketerna förändrade kyrkan, som förändrade samhället.

Man menar att även om det matematiskt inte är så, har historien visat att verkligt genomgripande förändring initierats bara av de få som visat på verkligt annorlunda grepp.

Samtidigt läser jag om konsumtion och ekonomisk kris. Funderingar kring om det är allmänt livlig konsumtion - speciellt bland de rika - som kan skapa hållbar (ekonomisk) utveckling. Eller om det är vettig konsumtion bland de som bäst behöver, som kan bli början till något nytt.

Känns nog som att vi i vår del av världen och världsekonomin skulle göra klokast i lära oss något om askes, och att de som inte haft möjlighet att konsumera skulle skapas möjlighet att konsumera. Konsumera vettigt.

Kanske också vi genom askes kunde lära oss något om vettig konsumtion.

Är det så att bara sådana rejäla steg som t.ex. en verklig askes innebär på en personlig nivå - i stället för små pyttesteg som vem som helst kan ta när som helst - kan få flera att styra in på en hållbar utveckling?

PD-reflektion 2: hur fungerar detta?

För drygt fyra månader sedan försökte jag bedöma hur det funkar: - PD-arbetet med hållbar utveckling - den här bloggen - samverkan mellan de två Dags för en ny avstämning. Kanske med nya ord men med samma andemening som hittills, uttrycker jag PD-arbetets idé som förstärkning av organisationens medvetenhet och motivation kring devisen "vi jobbar för en hållbar utveckling". Ambitionsnivån är "avancemang i små steg". På det personliga planet konstaterar jag att jag då och då har en känsla av det blir allt längre mellan de små stegen. Alternativt att jag inte alls kommer ihåg den viktiga betoningen på hållbar utveckling som jag ändå vill ha i jobbet, eller ännu oftare glömmer hela PD-arbetet som jag ändå föresatt mig att göra. Jag har för mig att det handlar om en normal tendens som kan förliknas vid fenomenet nyårslöften: det handlar om risken för att hamna in i en process som går från eufori och klarhet till apati och dunkel. Det var ju delvis därför som jag valde ambitionsnivån små steg. För att inte plötsligt hitta mig själv bakom en personlig kuliss med orealistiska förväntningar. Och för att göra det lättare för vem som helst att hitta egna ingångar till frågeställningarna. Samtidigt borde jag lära mig att vara lyhörd för de signaler som kommer från organisationen och dess medlemmar, små signaler som tyder på att det ändå händer saker, att vi är på rätt väg. Jag borde också, tror jag, lära mig att mera och bättre ge respons på de signalerna, att uppmuntra och vidareutveckla. När det gäller den här bloggen är det ungefär status quo såtillvida, att jag kan konstatera att den alltid finns där som en av några flikar när jag startar webbrowsern, lite uppfordrande påminnande om att "hur har vi det med PD och hållbar utveckling idag...?". Vilket kanske är OK. Den fungerar som påminnelse, den erbjuder utrymme för reflektioner kring arbetet med hållbar utveckling.

Flyg eller tåg? Surprise, surprise...

Bokade just tur-returbiljett med flyg till Hesa. Priset var 10 € billigare än med tåg.

Hmm...................!

Hållbar konst

Verket till höger (klicka för förstoring) hänger i vår skolas matsal. Det är gjort av bitar av gamla bräder (från lador, uthus m.m.)

Mera av samma konstnär finns på adressen http://www.sixtens.fi/. Han är en lyhörd observatör av budskap i landskapet och har en speciell förmåga att åstadkomma ett fascinerande ljus med sina träbitar.

Jag var inne och skulle ha en julklapp från hans verkstad. När jag såg det här verket, som är rätt stort, kunde jag bara inte slita mig. Det slutade med att jag tog det med mig, "på prov". Jag tänkte att de projektmedel som vi till en del satsat på idén tjänstecyklar, de duger gott också till att eventuellt köpa in det här verket. Så mycket god diskussion tror jag att det kan bidra till, att det kan motiveras.

Skäms VR och staten!

Vi satt i tåget på väg hem från en nyårsutfärd till Helsingfors när det durrade i mobilen. Det var ett meddelande från Facebook, en hälsning med uppmaning om att komma med på adressen VR:n hinnankorotuksia vastaan/Mot VR:s prishöjningar.

I adressen, som kanske är lite enkel och naiv (men kanske det ska vara så?), hänvisas till miljöaspekter och jämförelser med privatbilismen. Hur de höga tågpriserna gör att man hellre reser miljöovänligare, med bil.

Jag räknade lite. Vår tågutfärd till huvudstaden kostade 228 € för två personer. Och då var det Pendolino bara ena vägen. Med bil hade resan kostat oss ca 80 €!!!!!!!!!!!!!

Alltså, hur i..... hur i hela friden har man menat att folk ska vilja välja det miljövänligare tåget.....?

Jag skrev på, på adressen http://www.adressit.com/vr_hinnankorotus.