Go licke?

Skulle det här vara något för den finlandssvenska folkbildningen att ta tag i?

Jag läste söndagens Hbl (29.8 2010) och Anders Mårds reportage om Villa Golicke på Karelska Näset. Och Philip Teirs kolumn intill, om hopplösheten eller möjligheten med att tro på en framtid för ett dylikt ställe. Framtiden är oviss för det lilla "kråkslottet" med en 1900-talshistoria som en plats som dragit till sig finländska författare och konstnärer.

På bilden intill (från Svenska Litteratursällskapets tidskrift Källan, nr 1/2008) sitter Leena och Elmer Diktonius, Eva Wichman, Ralf Parland, Gunnar Ekelöf, Ebbe Linde och Sven Grönvall på Villa Golickes glasveranda en kväll 1938. Artikeln i Källan hittar man på http://www.sls.fi/doc.php?docid=13

Villan finns vid Finska vikens kust inte långt från Terijoki. Byns finska namn är Kuokkala och det ryska namnet är Repino, efter den ryska målaren Ilja Repin som avled här 1930 (han valde att stanna i Kuokkala när Finland blev självständigt 1917).

Jag kan tänka mig att t.ex. Bildningsforum rf, som takorganisation för den finlandssvenska fria bildningen, skulle kunna stå för en verksamhetsidé och ett ansvar när det gäller den här platsen. Ifall lämplig startfinansiering skulle hittas, förstås.

Den nya boken är här

Jag går med en bok i fickan. Jag läser ett stycke allt emellanåt när läge ges. Boken handlar om hundraåriga Allan som sticker iväg från åldringshemmet just när han ska fylla hundra år. En räcka osannolika händelser radas upp, samtidigt som hans fantastiska livshistoria framträder bit för bit.

Jag läser "Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann" som e-bok i min mobil. Jag har lånat den från bibban.

E-boken har ju redan funnits en tid, men det är först nu som jag riktigt kommit mig för att testa den. Jag måste säga att det känns helt ok, rentav fascinerande att ha boken med sig på det här sättet. Visserligen syns i min mobilskärm inte t.ex. en hel boksida, bara 14 rader. Men den gör automatisk sidindelning så att det passar den valda teckenstorleken.

Så who cares. Jag känner inget behov av att jämföra med en tryckt bok. Att bläddra går lätt, jag njuter också av andra fördelar: den är med hela tiden, när jag öppnar programmet öppnas sidan där jag senast slutade (fast jag kan också sätta

bokmärken), jag kan söka ett ord, "boken" är helt bekväm att hålla i, var man än sitter eller ligger. Och med den inställning jag valt (enkel svart text på vit botten) är läsandet helt behagligt för ögat.

Sen ska det ju då helst vara en regelrätt läsplatta, inte mobiltelefon. Jag ser fram emot att testa en SONYs läsplatta som är beställd. Och att få ta mig an Apples nya iPad, så fort den kommer till landet.

---

Onsdag 18.8 2010. Nu har Sony PRS 600 Touch Edition läsplattan kommit. Jag fortsätter att läsa samma bok i den nya miljön.

Gillar skarpt de nya egenskaperna och möjligheterna. Skärmen är matt svartvit och helt behaglig och lugn för ögat. Lite mera kontrast kunde man önska, det krävs tillräcklig belysning. Å andra sidan, liten batteriåtgång vilket betyder bekymmerslöst lång användningstid. Lätt, tunn, möjlighet att göra anteckningar, understreckningar, bokmärken m.m.

En trevlig bekantskap så långt. Ingen iPad visserligen (som väl är mer en handdator eller "famndator" tror jag, fast jag ännu inte hållit i en sån). Men Sonyn är väldesignad uttryckligen för att kunna ha med sig tusentals (!) böcker och dokument i pdf-format, också egna dokument i olika format. Även musik, den kan användas som mp3-spelare med hörlurar. Och bilder, men bara i svartvitt.