Jag hade inte tänkt försöka vara (webb)social. Men att vandra med sin ryggsäck mot Santiago de Compostela, hur ensligt det än ter sig, har en överväldigande social dimension.Vi träffas flyktigt, eller mera. Spanjorer, fransmän, italienare, tyskar, holländare, amerikaner, engelsmän, koreaner, danskar, finländare... vi går en stund tillsammans med någon, kanske flera dagar, veckor, skiljs och möts igen. Kanske äter, sover "tillsammans". Tvättar kläder, oss själva. Kanske samtalar om livet. Kanske delar kontaktuppgifter.
Utan tvång. Det kan hända att vi vill vara bara för oss själva. Allt är rätt, inget är fel.
Historiska bygder välkomnar oss, från små barn till gamla gubbar och gummor hälsar Buen camino.
En ensam pilgrim är en del av något stort, på El Camino, Vägen.
