En bok är en bok - det här är så mycket annat också!

Det var när jag såg ett speciellt ord i Hbl:s artikel "I höst ska e-boken vara här" som jag plötsligt fattade att här gäller det att ana vad som kan hända! Ordet var ljud!

När man pratar om e-boken är det ett bekant fenomen i utvecklingshistorien. Den första riktningsvisaren på bilar efterapade en hand som lyfts mot höger eller vänster. Långt senare kom nån på idén att använda ett blinkljus och det blev blinkers. Vi tänker alltid i gamla termer för att greppa det nya.

Men ljud alltså. Tänk nu på e-boken nu men tänk inte bara bok, papper, sidor. Tänk ljud, video ("rörliga bilder"), Wikipedia, whatever! Tänk på barn som inleder skolan på hösten med en färsk och uppdaterbar uppsättning av material som inte innehåller bara text, siffror och stillbilder. Allt finns där: från naturfilmer - t.ex. alla fågelläten - via aktualitetsklipp till historiska texter och scenarier. Och allt däremellan. Interaktivt kan det också vara.

När Söderströms läromedelschef berättar om sin vision vill jag tro på den!

"Jag säger bara en sak: OLPC"

Projektet började under namnet 100 dollar laptop. Det var, och är fortfarande, entusiasten Nicolas Negroponte från USA som jobbade utifrån visionen att det alla världens barn ska ha tillgång till en dator med internetuppkoppling. Tanken var att konstruera en billig och driftssäker (solenergi, vev,...) dator som fungerar i alla förhållanden.

Idag kallas projektet OLPC, eller One Laptop per Child.

För närvarande är man igång med att dela ut 200.000 datorer till flyktingbarn i Gaza.

Kort info också på dagens DN.

Visst finns det hopp i världen så länge det finns entusiaster av typen Nicolas Negroponte!

När nätet pajar

Den isländska vulkanen Eyafjallajökulls utbrott var något som inga riskkalkyler whatsoever räknade med att skulle störa vardagen. Sen såg vi vilka dimensioner det antog. Kanske det överlag vore skäl att ge lite större sannolikhetspoäng för osannolika saker? Svenska nättidningen E24.se har en artikel kring frågan "Vad händer om det som inte kan hända verkligen inträffar?" (http://www.e24.se/business/bank-och-finans/sarbarheten-stor-for-det-ovantade_2006929.e24). Den handlar om scenariot där internet pajar.

Skribenten lyfter fram att Moder Jord inte gillar sådant som blir alltför stort och dominerande. Stort är sårbart. Han ger oss följande fråga: hur länge kan du vara utan flygtrafik innan livet blir outhärdligt? Och hur länge kan internet ligga nere innan..............?

Min syn på saken har alltid varit att hållbar utveckling garanteras bäst genom småskalighet. Internet är paradoxalt. Det är en hyllning till småskalighetens styrka, samtidigt som det kan skapa en fasansfull storskalighetsrisk.

---

När jag sitter och skriver detta ringer man från vår enhet i Karleby och frågar om vår organisation har någon datasäkerhetsplan. Ett osannolikt sammanträffande! Och svaret blir jaaeeeoooo - nej det har vi inte!

Men snart har vi! Och den kommer att innehålla scenariot med internet som pajat.

---

Att tanka in som avkoppling mellan tänkandet: salig Tage Danielssons geniala resonemang om sannolikheten för en kärnkraftsolycka http://www.youtube.com/watch?v=FjuhW-4tyEI

Kärnkraftigt!

Jag väljer här att använda en bild från Greenpeace sidor, för att markera det komplicerade förhållandet till kärnkraft som jag uppfattar att många av oss har. Jag hör själv till dessa många.

Sitter i buss på hemväg från Olkiluoto kärnkraftverk i Euraåminne norr om Raumo. Bussresa ner och opp på en dag, med i bussen är elever och en lärare från Kronoby gymnasium, och medlemmar i föreningen Teknik, energi och miljö.

Vi såg ett stiligt besökscenter, erhöll en gedigen presentation på svenska, fick kaffe och bulle, åkte buss på området och vandrade ner i ett slutförvaringsutrymme. En saklig, kunnig och allmänt taget bra framställning. De gör det garanterat bra där, jag känner mig inte orolig. Idag...

Det som tar emot är att den starkas åsikt, dvs kärnkraftsindustrins, dominerar totalt och sätter agendan. Med förödande kraft och resurser talar fakta och sakkunskap för den storskaliga högteknologilösningen. En (1!) stillastående vindmölla ståtar av någon anledning på kraftverksområdet. Displayen i besökscentret visar på noll produktion och möllan tjänar i praktiken som ett förlöjligande exempel på den hopplöst småskaliga och dyra vindkraften.

Som sagt var framställningen och bemötandet på allt sätt berömvärt gott. Men allt faktamaterial och alla utgångspunkter bygger på fortsatt ohämmad tillväxt och ökat energibehov. Utrymme ges för att låta de alternativa, förnybara energikällorna skymta fram endast som kuriosa. De attitydförändringar som sakta sker i vårt samhälle får inte utrymme här och inte via politiken när de stora frågorna diskuteras. De som regerar har styrkan och resurserna att driva sin sak.

Min ståndpunkt är att vi behöver den nuvarande fissionsenergin för överskådlig tid framåt. Men mera utrymme och resurser borde absolut ges för att driva också andra synsätt. Det här är inte så svartvitt som man framställer det.

Vi behöver nya framskridanden, nya tillämpningar och innovationer inom förnybar energi. Vi behöver alternativ, nu är det monopol. Och så länge kärnkraftens avfallsfråga i princip är olöst och det strålande skräpet måste grävas ner uppfyller vi inte intentionen med hållbar utveckling: to meet human needs while preserving the environment so that these needs can be met not only in the present, but also for future generations.

Eså ska de låta!

Jag undrar om jag håller på att bli nån sorts rasist i förhållande till den finska majoritetsbefolkningen eftersom jag klagar på deras skyltningsvanor (inlägget nedan) och gillar detta? I alla fall, jag såg den här på Långbrogatan i Kokkola och jag tyckte det var så mysigt!

Hos bekanta från österlandet har jag nämligen många gånger noterat egenheten att få in extra e:n lite här och där. När jag började läsa den här skylten var det därför ett glatt igenkännande av någonting som brukar orsaka glada skratt. Noremaali!

Sedan fångade ögat in det finska ordet "tay" och då var succén given! Man kunde förstås ta det för eller, och då kan det ju leda till besvärliga missförstånd. Nu förstår jag att det handlar om 3 eller 5 fyllningar, inte priset.

Det positiva är att man inte låter språkgranskarbehovet ta över och hindra affärsverksamheten utan kör på friskt bara. Så ska det låta. Ja, så ska det ju låta! Ungefär.

Två saker på UBS

Igår arrangerade Utbildningsstyrelsen seminariet "Uudistuva ja kehittyvä vapaa sivistystyö" på svenska och finska... Viktig information utbyttes, tankar föddes. Två något mindre saker engagerade mig lite speciellt.

Samarbete

Det första som kom att engagera mig var undervisningsministeriets representants syn på samarbete mellan gymnasier och fritt bildningsarbete. Man vill se det som "ostopalvelu" mellan gymnasium och folkhögskola när elever vistas en period i folkhögskola på någon kurs som de i sinom tid kan räkna in som intressekurs på sitt betyg, vid sidan av de obligatoriska kurserna. Det som stöter mig här är ministeriets utgångspunkt: man ser ett missförhållande som måste åtgärdas. Det här får liksom inte vara normal verksamhet (med normalt statsbidrag) som man med kreativa samarbetsgrepp lyckas erbjuda gymnasieelever. Elever som dessutom i snitt presterar bättre studentresultat än de som inte väljer att gå liknande kurser utanför gymnasiet! Undervisningsministeriet har introducerat Samarbetsplikt över hela utbildningsfältet: inom alla skolformer ska man samarbeta med andra enheter och utbildningsformer. Att man då inte skulle tillåta att förverkliga samarbete, som med befintliga resurser ger ökad mångfald och högre kvalitet i utbildningen!?!? Ok, "dubbel finansiering" (staten betalar både till gymnasiet och till folkhögskolan för samma elever), men det är i alla fall befintliga resurser som ger bättre resultat och då ser man bara möjligheten att strypa!!

Språk

Den andra saken var det här med språket. Det är inte enkelt med Kaksi kieli, yksi mieli. All heder för två ordförande och ett rejält svenskspråkigt inlägg, bra svensk representation bland deltagarna också fast totala deltagarantalet å andra sidan inte var så högt. Men sen var vi några som fastnade för en detalj i det nyrenoverade huset: snygg skyltning, som under Opetushallitus-Utbildningsstyrelsen med underrubriker bl.a. visar vartåt man ska gå för att hitta Ruotsinkielinen osasto - bara på finska. Glädjande i alla fall att man inte finner en engelsk översättning i stället för den svenska som saknas. Samma dag hör jag att social- och hälsovårdsminister Liisa Hyssälä sagt om kollektivavtal att man inte har råd att översätta till svenska. För min del tror jag att man både på social- och hälsovårdsministeriet och Utbildningsstyrelsen bara glömmer bort och inte fattar och därfö följer man inte lagen. Och att vi helt enkelt inte syns och gör oss påminda. Det bara blir så. Knappast är det någon medveten agenda och inte är det ekonomi. Det känns mest tragiskt.

Om FAMI och Bildningsforum

Jag har redan länge, känns det som i alla fall, talat för ett närmande mellan de svenskspråkiga organisationerna för fritt bildningsarbete. Efter ett möte den 30 mars, mellan Bildningsforums styrelse och Finlands folkhögskolförenings svenska representanter, ombads jag komma med idéer till ett intentionsavtal för en sådan process. Jag drog därför upp några grovhuggna punkter, som en första version av möjliga steg på vägen i ett sammanförande av organisationerna. Punkterna diskuterades sedan i FAMI:s styrelse.

Jag är övertygad om de fördelar som finns i att koncentrera resurserna till en tydlig gemensam intresseorganisation för den svenskspråkiga fria bildningen. Något som jag vill säga speciellt här är att en sådan ny organisation i praktiken skulle uppstå ur och vara lika med dagens FAMI – eftersom några andra egentliga formella organisationsresurser för det svenska utvecklings- och intressebevakningsarbetet ju inte finns! Så i det fall att man känner sig orolig för att en utveckling mot en gemensam organisation på något sätt skulle innebära en försämring ur FAMI:s eller institutens synvinkel vill jag framhålla att så kan ju inte bli fallet.

Framför allt drivs jag av “det gyllene läge” som jag tror att vi har på den svenska sidan. Vi har en gemensam lagstiftning för den fria bildningen, KEHO-processen fortgår och våra finansiärer vill se en förstärkning av bl.a. organisationsarbetet. I dagens utbildningsvärld krävs tydligare svar på frågan vad fritt bildningsarbete egentligen är, en evighetsfråga som alltid diskuteras. En gemensam organisation kan tydligare tala i dessa ärenden. Och det här är något som vi har en reell möjlighet att uppnå på den svenska sidan. Motsvarande är knappast möjligt på den finska sidan. Det här ger oss ett läge också att jobba för en utveckling av organisationen och en förstärkning av de resurser som behövs i arbetet – vi ska ju inte gå in i något som medför att vi skulle minska på resurserna, tvärtom!

I princip är det egalt vad den “nya” organisationen skulle heta. Men det naturliga är utgå från den tanke som finns bakom Bildningsforum: något som täcker alla fem “läroanstaltsformer” inom den fria bildningen och redan är känt som begrepp och har ett förtroende som remissinstans mm. Men det här ska ju inte betyda att någon av de olika delarna försvagas.

Jag har naturligtvis inga personliga storhetsambitioner i detta. Om visionen förverkligas skulle den gynna fältet och alla verksamhetsformer. Själv är jag ordförande för Bildningsforum för tillfället, men inte längre i det läget när en eventuell ny gemensam organisation skapas.

Hållbar arbetsplats

Med en satsning på motion hoppas vi på mera ork - hållbarhet - i arbetet. Nu har ett s.k. motionspass introducerats. Man fyller i sina prestationer månadsvis och deltar samtidigt i utlottning av små priser. Med tillräcklig mängd prestationer kan man också uppnå en gräns som berättigar till gratis massage. Något som kan vara nog så behövligt.

Vi har noterat att medelåldern bland arbetstagarna på arbetsplatsen i fråga inte är alarmerande låg.... detta bör visserligen ses på det positiva sättet som innebär att här trivs man länge! Här söker man sig helt tydligt inte bort efter bara något år. Här uppnår man i stället en sån ålder att man har orsak att komma ihåg att sköta om sin fysiska hälsa!

Prestationerna i motionspasset ska vara minst 3o minuter, vilket ger en poäng. Högst två såna poäng per dag får skrivas in. Det ska vara på egen svettnivå. Alla möjliga grenar räknas upp och godkänns, och sist men inte minst finns också vardagsmotion: fysiskt arbete (vedhuggning, snöskottning, trädgårdsarbete, ...) och liknande.

En utmaning i hållbarhet

Verksamheten fortsätter växa och folklhögskolfastigheterna i Kronoby måste byggas till och renoveras. Problemet är att de äldsta byggnaderna från 1891 fortfarande anger tonen för hur det "ska se ut".

I have a dream, jag har en dröm: att vi nu för första gången skulle lyckas introducera modern arkitektur i den gamla helheten. Att vi skulle lyckas skapa en kombination av tradition och nytänkande.

Utmaningen: att få till stånd skisser, en vision över hur framtiden kunde bryta in i 1800-talsmiljön, utan att man förgriper sig på en gammal kulturmiljö. Visionen borde bygga på hållbar utveckling, den borde beskriva en miljö med nya och förnyade byggnader som inspirerar till tankar på miljö, naturresurser,...

Nästa veckas nyckelmöte blir mötet med den arkitekt som kanske ska ta fram skisserna.

---

Vi hade ett bra möte. Nu krävs lite arbete från vår sida med faktaunderlag och preciseringar, sedan får vi inleda en process och en väntan som ska leda fram till en "arkitektonisk gestaltning" av tankar på tillbyggnad och renovering.