Quality

"Quality has to be caused, not controlled". Kvalitet ska åstadkommas, inte kontrolleras. Ett citat av Philip Crosby, en erfaren amerikansk industriman och quality management consultant (levde 1926-2001).

Jag hade häromdagen förmånen och friheten att få säga något om kvalitet. Jag valde att inte försöka låtsas kunna något om olika mät- och övervakningssystem som utvecklats under en rad av årtionden bakåt. Jag gjorde i stället ett försök att se vad verklig kvalitet är. Och vad en relativt liten organisation kan fokusera på för att åstadkomma sådan, utan att springa benen av sig för yttre krav.

Jag tror att livets konst och kvalitetens väsen ligger i att se värdet i det som finns nära. Att göra det mesta och bästa av det. Att riktiga människor, om de får chansen och utrymmet, vill och kan producera hög kvalitet. Att man också måste vara beredd på osäkerhet och förändring. Att man måste försöka förstå omvärlden och intressera sig för andra människors nuvarande och framtida behov.

Kvalitet är producentens och produktens förmåga att svara mot lagstiftningens krav och tillfredsställa kundens och ägarens förväntningar idag och i framtiden.

Framtiden kom redan

Sitter i en park och ser på mitt barnbarn som leker. Håhå :)

Regn

För mycket innebär någonstans en katastrof. För lite är på många platser på jorden en ständigt hotande katastrof.

Idag regnar det här. I morgon ska det också regna. Mycket. Regn har i Finland fallit till förbannelse för många detta år. Där jag bor har man besparats från det värsta. I urbana områden önskar man på sin höjd lite regn om natten ibland, på sommaren, så att det är grönt och nätt i omgivningen på dagen. På landet borde det falla betydligt mera än så för växtens skull, men absolut inte för mycket som nu skett.

Jag kopierade bilden från en site där den används för att illustrera en muslimsk bön om regn. I afrikanska Botswana heter regn och landets valuta samma sak på setswanaspråket, vilket visar hur efterlängtat regnet kan vara där.

De lärde fortsätter att tvista om människans inverkan på klimatet. I väntan på resultat därifrån: ett storskaligt samhälle av den typ som vi lever i idag (infrastruktur, industri, naturhantering m.m.) kan vara mycket sårbart och ligger många gånger sämre till än det gamla småskaliga när det gäller att klara av katastrofer som sammanhänger med klimat och väder.

"Flera religiösa folkhögskolor?"

"Den religiösa bildningen bör få större utrymme genom att de religiösa folkhögskolorna blir fler". Det säger sju representanter för muslimskt, judiskt, ortodoxt och kristet tänkande inom den svenska folkbildningen, i en färsk debattartikel i Dagens Nyheter. Bland undertecknarna finns t.ex. rektor och biträdande rektor för Kista folkhögskola (bilden från www.kistafolkhogskola.se). Skolan startade 2007 som Sveriges första folkhögskola med muslimsk bakgrund.

Jag tror att man är på fel spår. 

Med utgångspunkt i den religiösa mångfalden i dagens Europa säger man att behovet av s.k. religious education (religiös bildning) ökat. Folkbildningen borde svara på detta genom att bygga ut folkhögskolorna för minoritetssamfunden, menar man. Finland omnämns som ett land där det allmänna skolväsendet fortfarande undervisar både i och om religion. I Sverige ska då folkbildningen ta hand om den fördjupande, identitetsskapande religionsundervisningen, men nu vill man alltså att resurserna för detta ska utökas.

Jag tror att det som man föreslår innebär en risk för ökad isolationism och extremism, i stället för ökad förståelse och tolerans. Man säger sig vilja erbjuda den identitetsskapande fördjupning som det allmänna skolväsendet inte ger. Men jag tror att en sådan explicit utmaning i första hand ska ligga på religiösa samfund, inte på det statsstödda bildningsarbetet.

Jag menar inte att skolor med uttalad religiös värdegrund och huvudman är fel. Men man pratar om en global utmaning som är alldeles för stor för att plockas ut som "identitetsskapande" och sättas in i "religiösa folkhögskolor". När det gäller folkbildning (i Finland "fritt bildningsarbete") bör den här utmaningen alltmer antas av hela sektorn. Jag ser en viss sekularisering (eller kanske hellre mångkulturell öppenhet) av de kristna folkhögskolorna som en positiv utvecklingstrend. Samtidigt borde den stora gruppen obundna skolor mera aktivt ta sig an dessa frågor. Att vara obunden och neutral får inte innebära det samma som att vara passiv!

Vem vill ha böcker?

Samtidigt som jag skriver rubriken börjar jag tveka. Det handlar kanske helt enkelt om "att läsa". I ett kort ögonblick undrar jag nämligen om vi i framtiden orkar/gitter/hinner läsa överhuvudtaget. Om vi måste få allt i form av rörliga bilder, med någon som pratar samtidigt.

Jag hör positiv feedback från dem som besökt årets bokmässa i Göteborg. Det väcker tankar kring bokens framtid, kring mitt eget och andras läsande. Det får mig att fundera på att allting idag tycks ta plats på nätet. Allt ska ha sin plats på en bildskärm, alltmer på en mobil platta av större eller mindre format. Boken, det tidigare ultimata fysiska utrymmet för skriven text, tycks få en alltmer undanskymd plats i människors liv.

Den fysiska boken och den utskrivna texten sviker inte vid strömavbrott eller nätproblem. Den är pålitlig och hållbar, ingen kommer någonsin att uppdatera den text som jag kan ha med mig på min resa eller spara i min hylla så länge jag lever. Men ser jag bara på en utvecklingstrend är svaret givet: böcker (och tidningar) kommer att försvinna. Ett barn sade nyligen, med en viss tvekan: "en tidning... jag vet inte, men det är som Twitter, fast för gamla människor".

Jag anar att det för min egen del redan gått så långt att det mesta som jag läser idag kommer via den apparat som jag bär med mig i min ficka hela tiden. Den som inte längre borde kallas "telefon", eftersom den egentligen är en nätansluten fickdator som jag bara ibland också ringer med.

Ett tyst rum, en bekväm stol, en bok med flera hundra sidor text - en allt större utmaning, en alltmer krävande koncentrationsövning för dagens och morgondagens människa? Hur vill vi ha det?