Människan passar inte in i den fyrkantiga skolan, där kan man bara tvingas till en begränsad inlärning. Den fria bildningen ska därför våga ta ut svängarna. Så länge som jag varit med och minns (över tjugo år) har det förts en diskussion som nu intensifieras. Diskussionen handlar om vilka friheter den fria bildningen kan ta sig.
Den har på senaste tid gått upp i varv. Det beror på att statens pengar till bildningsverksamheten minskar och då känner man sig tvungen att börja dra skiljelinjer mellan sådant som är ok och sådant som inte är det. Vad som alltså med rätta kan betraktas som (fritt) bildningsarbete och vad som inte kan.
Och den bakomliggande frågan är förstås: vilket slags verksamhet ska berättiga till statsandel och vad får inte göra det?
Det handlar om synen på "att lära"
I grund och botten handlar den här diskussionen om något som jag formellt inte vet något om därför att jag aldrig har studerat det eller har några papper på:
pedagogik. Men jag tycker att vi alla ska få tycka något om vad det är att "lära", att "lära sig". Därför dessa rader.
Jag undviker nu alla förberedande resonemang och går direkt på en slutsats: man kan lära sig var som helst, när som helst, hur som helst, vad som helst... och den viktigaste förutsättningen är att man gör det "helst", alltså att det sker av egen fri vilja och under gynnsamma former. Som en illustration till det här försöker bilden t.h. visa benen av en elev på folkhögskolans tionde klass, när han försvinner ner i samband med grottkrypning i svenska fjällen.
Vi har inte lyckats sätta ord på varför det fungerar, inte heller vad allt han egentligen lär sig, men vi vet att det fungerar.
Grottkrypning kan vara en del av en sådan helhet som den fria bildningen ska skapa och erbjuda. Den fria bildningen ska erbjuda lärmiljöer kring sådana frågor som vi ibland bara anar och inte ännu lyckas formulera, ännu mindre ha det slutliga svaret på. Men vi måste hela tiden försöka bli bättre på att förstå och kommunicera dessa fenomen.
Det hade varit enklare om vi fötts med fyrkantiga datorhjärnor, men nu är det inte så. Inlärning uppstår som nya nervbanor, nya nervbanor uppstår när mer komplexa sinnesintryck skapar förutsättningar för det.
Vi måste försöka koppla det som händer till viktiga mål i den personliga och samhälleliga utvecklingen. Då är vad som helst ok, bara det fungerar.
Time Magazine har utsett årets person 2011. Den heter The Protester. Man vill uppmärksamma den anonyma deltagaren i protester, han eller hon som speciellt under den s.k. arabiska våren fått hela regioner i gungning och oönskade regimer att avgå. Man tänker också på rörelsen Occupy Wall Street, som av många förlöjligats men som ännu pågår.
