Virtual Moleskin

Karakurs

Jag skickade in en liten annons på en MI-kurs och salen fylldes av intresserade. Bara karar.

Rubriken: Ska det vara luftvärmepump? Initiativet kom från en man. I åtanke hade han sina medmän, som liksom han själv grubblar över och vill diskutera husets värmesystem. Med i initiativet fanns också en liten lokal förening, som har som syfte att informera om teknik, energi och miljö. Deltagandet var aktivt, diskussionen god.

Jag tar det som en hälsosam påminnelse. Om vi ska ha en fungerande "gender balance" i det fria bildningsarbetet och utbildning överlag, ska vi se till att hela kedjan - plocka upp initiativ, planera, marknadsföra, genomföra - görs på sådana villkor att man på riktigt kan släppa fram det som man eftersträvar.

Kvinnor var naturligtvis inte portförbjudna men så här gick det denna gång :)

Där barn blir gråhåriga

Det handlar om mina jeans. Jag har lärt mig tycka om att de är färdigt slitna och helst billiga. Då leder det till att de kommer från Guangzhou i Kina.

Kineserna kallar staden "Cowboy City". The true color of your clothes. Kolla lite hur det går till där.

By the way, it's "köp inget-veckan".

Vaska värden

Vi pratade kvalitet på ett tvådagarsseminarium för hela rektorskåren. Idag har det fortsatt på hemmaplan med samma tema, med en tvåtimmars diskussion för hela personalen. Då handlar det om att komprimera. Det gäller att söka mervärdet. Det är lite som att vaska guld.

Grundordet är kvalitet. Men vad ligger bakom det ordet?

Bilden må symbolisera livskvalitet - en välbyggd, vacker träbåt som vilar i hamnen. Då kommer man obönhörligt in på känslor, värderingar, livssyn, människosyn...

Vi gick kort igenom alla våra verksamhetsområden och lyssnade till tankar om vision, mission, värderingar, strategier. Det var idag intressant att konstatera att när det första teamets presentation formulerade sig bl.a. kring "så här tar vi emot människor", använde den sista redan ord som "kärlek" och "respekt"!

Vi är en ideologiskt oberoende organisation som förhoppningsvis inte är "värde-lös". Vid följande tillfälle ska vi fokusera på ett enda verksamhetsområde. Då ska vi plocka upp en eller ett par centrala frågeställningar som har en relation till kvaliteten. Då ska vi kompetensutveckla tillsammans, kring konsten att kommunicera värderingar och söka formeln för god kvalitet. Då gäller det att vaska guld.

Check it out!

Vem orkar se och höra en 11 minuters föreläsning om paradigmskifte inom undervisning, i "ADHD-takt"? (också om ADHD, f.ö.)

Gör ett försök och upplev en fantastiskt föreläsning! Dags att byta ut gamla tankar mot nya också, om man inte börjat ännu: Ken Robinson: Changing Paradigms

Att definiera kvalitet

Undervisnings- och kulturministeriets "statistikarbetsgrupp" möttes igår. Gruppens uppgift är följande: med tillgång till de kvalitets- och utvecklingsmål som ministeriet angett för det fria bildningsarbetet 2010-2012 ska man definiera vilka uppgifter som ska samlas in från skolor, institut och centraler för att övervaka hur kvalitets- och utvecklingsmålen uppfylls?

Gruppens ordförande (som representerar ministeriet) framför "starka dubier" gällande huruvida kvalitet överhuvudtaget kan definieras eller mätas när det gäller fritt bildningsarbete. Spännande utgångsläge...

Jag sitter med, men själv anser jag (också) att man av princip egentligen inte uppifrån borde definiera och mäta den fria bildningens kvalitet. Eftersom den per definition är fri och skyldig att själv definiera och omdefiniera sina mål. Men jag finner mig i att force majeure gäller, dvs. nutidens krav på standardisering och effektivisering rules. Så kan andra så kan vi också, fast förhoppningsvis på vårt eget sätt.

Nu borde man lyckas definiera en sorts grundkrav t.ex. på följande punkter:

• vad innebär det att man säger att man tillämpar ett kvalitetssäkringssystem?
• vad innebär det att man har system för självutvärdering?
• vad innebär det att man har system för deltagarfeedback?
• hur satsar man på personalens kompetens?

Jag funderar på om man också borde kräva att en institution inom fri bildning följer en klar linje när det gäller:

• vision/mission/värderingar/strategi, i samklang med huvudmannatillståndet
• IKT-strategi (eventuellt)
• internationalisering och mångkulturella frågor (eventuellt)

---

Ett bra dokument (pdf, huvudsakligen på finska, ganska omfattande men klart och lättfattligt):
Den grundläggande undervisningens kvalitetskriterier

Tillfället jag missade

Jag har då och då med stor behållming läst något av Serge Latouche, i boktidskriften Le Monde Diplomatique (eller Diplo här i Norden) som jag prenumererat på några år. Nu talade han i Helsingfors, på tillfället "Growth in transition" som ordnades Gamla Studenthuset.

Jag harmas över att jag inte var där.

Serge Latouche är ekonomie professor emeritus från Paris. Han är känd för att ha myntat det franska begreppet décroissance som kunde översättas till svenska med nerväxt eller negativ tillväxt, på engelska talar man om degrowth.

Latouche tillhör den franska décroissance-rörelsen som inte gillar den hype som politiker och ekonomister skapat kring begreppet "hållbar utveckling". Om man med utveckling menar tillväxt genom ökad konsumtion, är begreppet hållbar utveckling en omöjlig tanke. År 2002 publicerade Le Monde Diplomatique en artikel om begreppet hållbar utveckling under rubriken "Une contradiction insurmontable" (ung. "en omöjlig motsättning"). Man kan inte äta kakan och ha den kvar.

Latouche säger att det inte finns några första steg mot en befrielse från tillväxtens diktatur. Processerna fortskrider på olika nivåer samtidigt - på det personliga planet, med familjen, i hemknutarna, i hemlandet och slutligen globalt. (Hbl 25.9 2010, Patrik Harald)

- Det handlar om ens egna konsumtionsval, knapphet, motstånd mot reklam och t.ex. att bli självförsörjande när det det gäller energi och matproduktion.

Serge Latouche vill ha reklamförbud i skolor.

- Reklamen erövrar folks fantasi och låser sättet att tänka. Det är ingen slump att reklamen globalt slukar mest pengar efter militär uppruustning. För dessa pengar producerar man en massa audiovisuell förorening med vilken man anfaller de svaga, inklusive barn.

Enkla klokheter

Det är så enkelt när någon säger dem, de där självklara, kloka, rätta sakerna. Okomplicerat, lättfattligt.

Nu var det Alf Rehn som sa dem, i en intervju i Hbl häromdagen. Så här var det:

- det intressanta i en organisation är inte det vi har gemensamt utan hur vi skiljer oss från varandra. En kreativ organisation har hittat balansen mellan att få saker att snurra och friktionen som skapar dynamik, att folk kan ge och ta kritik, ryka ihop ibland men ändå gå ut på öl tillsammans

Det var som svar på frågan "Hur hittar man kreativitet t.ex. i en arbetsmiljö?". Det är ju hur självklart som helst. Olikhet gynnar dynamik och kreativitet, om den kan tillvaratas.

Om man vill kan man dra en parallell till aktuell politik. Det här är det som vissa som kallar sig demokrater i Sverige inte vill ta till sig.

Det andra jag stannade för var:

- en entreprenör ges aldrig plats utan måste ta den själv

Konstaterandet kom som svar på frågan "Ges nya affärsmöjligheter tillräckligt utrymme i Finland?". Den som väntar riskerar att bli utan. Den som menar att man ska skapa möjligheter åt andra och sen kunna invänta resultat hamnar nog också i gruppen de som väntar och blir utan. Entreprenörskap är - entreprenörskap!

Hållbar väg?

Just nu tvivlar jag. Jag vacklar i tron på den hållbara utvecklingen, efter att ha hört USA:s president med hög stämma proklamera en 50 miljarder dollars storsatsning på "rebuilding roads, railways and airports". För att säkra jobben och hålla nationen konkurrenskraftig...

Jag som trodde att USA hade vägar och flyg så det räcker. Politik är politik, och vad Barack Obama nu sagt behöver förstås inte vara exakt detsamma som vad han tänker. Men det är ett symbolvärde i det som han vill ha ut, för att lugna en opinion. Därför tycker jag det är synd att han tvingas (?) ta till lösningar som absolut inte ligger inom kategorin hållbar utveckling.

Var slutar det om vi fortsätter täcka den gröna livsmiljön med asfalt? Ok, det finns ännu en en transportindustri, en bilindustri och en industri överhuvudtaget vars intressen inte kan glömmas på en gång. Men ändå...

Var slutar det om vi låter flygtrafiken fortsätta expandera i nuvarande takt? OK, det finns ännu både affärs-, privata och offentliga intressen som måste skötas med hjälp av snabba transporter över långa avstånd. Men ändå...

Go licke?

Skulle det här vara något för den finlandssvenska folkbildningen att ta tag i?

Jag läste söndagens Hbl (29.8 2010) och Anders Mårds reportage om Villa Golicke på Karelska Näset. Och Philip Teirs kolumn intill, om hopplösheten eller möjligheten med att tro på en framtid för ett dylikt ställe. Framtiden är oviss för det lilla "kråkslottet" med en 1900-talshistoria som en plats som dragit till sig finländska författare och konstnärer.

På bilden intill (från Svenska Litteratursällskapets tidskrift Källan, nr 1/2008) sitter Leena och Elmer Diktonius, Eva Wichman, Ralf Parland, Gunnar Ekelöf, Ebbe Linde och Sven Grönvall på Villa Golickes glasveranda en kväll 1938. Artikeln i Källan hittar man på http://www.sls.fi/doc.php?docid=13

Villan finns vid Finska vikens kust inte långt från Terijoki. Byns finska namn är Kuokkala och det ryska namnet är Repino, efter den ryska målaren Ilja Repin som avled här 1930 (han valde att stanna i Kuokkala när Finland blev självständigt 1917).

Jag kan tänka mig att t.ex. Bildningsforum rf, som takorganisation för den finlandssvenska fria bildningen, skulle kunna stå för en verksamhetsidé och ett ansvar när det gäller den här platsen. Ifall lämplig startfinansiering skulle hittas, förstås.

Den nya boken är här

Jag går med en bok i fickan. Jag läser ett stycke allt emellanåt när läge ges. Boken handlar om hundraåriga Allan som sticker iväg från åldringshemmet just när han ska fylla hundra år. En räcka osannolika händelser radas upp, samtidigt som hans fantastiska livshistoria framträder bit för bit.

Jag läser "Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann" som e-bok i min mobil. Jag har lånat den från bibban.

E-boken har ju redan funnits en tid, men det är först nu som jag riktigt kommit mig för att testa den. Jag måste säga att det känns helt ok, rentav fascinerande att ha boken med sig på det här sättet. Visserligen syns i min mobilskärm inte t.ex. en hel boksida, bara 14 rader. Men den gör automatisk sidindelning så att det passar den valda teckenstorleken.

Så who cares. Jag känner inget behov av att jämföra med en tryckt bok. Att bläddra går lätt, jag njuter också av andra fördelar: den är med hela tiden, när jag öppnar programmet öppnas sidan där jag senast slutade (fast jag kan också sätta

bokmärken), jag kan söka ett ord, "boken" är helt bekväm att hålla i, var man än sitter eller ligger. Och med den inställning jag valt (enkel svart text på vit botten) är läsandet helt behagligt för ögat.

Sen ska det ju då helst vara en regelrätt läsplatta, inte mobiltelefon. Jag ser fram emot att testa en SONYs läsplatta som är beställd. Och att få ta mig an Apples nya iPad, så fort den kommer till landet.

---

Onsdag 18.8 2010. Nu har Sony PRS 600 Touch Edition läsplattan kommit. Jag fortsätter att läsa samma bok i den nya miljön.

Gillar skarpt de nya egenskaperna och möjligheterna. Skärmen är matt svartvit och helt behaglig och lugn för ögat. Lite mera kontrast kunde man önska, det krävs tillräcklig belysning. Å andra sidan, liten batteriåtgång vilket betyder bekymmerslöst lång användningstid. Lätt, tunn, möjlighet att göra anteckningar, understreckningar, bokmärken m.m.

En trevlig bekantskap så långt. Ingen iPad visserligen (som väl är mer en handdator eller "famndator" tror jag, fast jag ännu inte hållit i en sån). Men Sonyn är väldesignad uttryckligen för att kunna ha med sig tusentals (!) böcker och dokument i pdf-format, också egna dokument i olika format. Även musik, den kan användas som mp3-spelare med hörlurar. Och bilder, men bara i svartvitt.

Äntligen!

Äntligen har det kommit något nytt! Läser i morgontidningen (som jag ofta kritiserar men nu får vara tacksam över för att de tar upp temat) att "Nerväxtrörelsen" startar i Finland. På sajterna www.degrowth.fi och på en facebooksida kan man se vad det handlar om.

Det handlar om att ifrågasätta ekonomisk tillväxt som enda norm för samhällsutveckling. Det är en internationell rörelse som nu spritt sig till Finland. Jag hoppas att den kan få ett bra fotfäste här och inte t.ex. få politisk slagsida åt något håll.

Hur håller man i arbetslivet?

Hemkommen från en vandring i Frankrike tillsammans med sexton arbetskamrater. Vi såg t.ex. den hisnande vackra vyn t.h. över byn Monistrol d'Allier i skinande sol och härlig värme. Vi såg också nästan ingenting när vi tidvis tog oss fram i fladdrande och läckande regnkåpor. Det blev några dagar med stor variation i terräng och klimat - men inte i humör, för det var på topp hela tiden!

Vi gick ett inledande avsnitt av den gamla pilgrimsvandringsleden till Santiago de Compostela i Spanien, med början i Le Puy-en-Velay i det franska centralmassivet (höglandet). Se t.ex. Jakobsleden eller Way of St James. Resan inleddes omedelbart efter den traditionella årsavslutningen. Den gav möjlighet till frigörande samvaro och välgörande reflektion, i kombination med fysisk ansträngning och skön vila.

Det fanns tid att umgås, men det fanns knappt något utrymme eller behov att diskutera arbete. Vi hade i stället ett tema för dagen. Temat gavs i form av ett enda ord, som var lätt att bära med sig och personligen fundera över eller vid behov prata lite kring.

Idealisk fortbildning

Att resa på detta sätt kan fungera mycket bra som gemensam personalfortbildning:

• att resa tillsammans blir teambuilding
• att vandra blir friluftspedagogik
• att vistas i Frankrike blir språk och kultur
• att gå en pilgrimsvandringsled blir värdegrund och människosyn

Transporter och boende bekostades av arbetsgivaren, via projektmedel. En biljett Helsingfors-Lyon tur-retur gick lös på 136 € vilket inte är speciellt dyrt. Vi övernattade på "pilgrimshärbärgen" och hostel.

Ingen idealbild

Vi har en personal bestående av olika grupperingar i avseende på t.ex. fackområde, ålder. Vår egen allmänna bedömning är ändå att samhörigheten och stämningen är ganska god. Det förekommer mycket rundabordsdiskuterande och glatt skämtande. Könsfördelningen är jämn.

Men jag vill inte idealisera bilden. Medelåldern segar sig uppåt. I kombination med långvarig anställning, hög motivation och ansvarskänsla - som ju i sig är positiva faktorer - är risken för utbränning stor. Den är inte ens bara en risk, den är också redan ett faktum, tyvärr.

Utmaningen är att hitta en balans

Skillnaden och jämvikten mellan ansträngning och vila, mellan inspiration och leda, mellan motivation och utbränning kan vara hårfin. Den är helt avgörande för människan, individen och den är avgörande i en arbetsgemenskap och för en organisation.

Jag tror att vår organisation är speciellt utsatt i den här frågan. Den tänjer mycket på gränserna och "frihet under ansvar" är en devis som kanske inte ofta uttalas men som i högsta grad gäller. Den samlar omkring sig eldsjälar som riskerar att fatta eld rejält och brinna ut. Då behövs också satsningar som utgår från en uppriktig vilja att ge utrymme för hela människan och det sociala sammanhanget.

Huvudduk?

Vad är det med hijab som gör att det är så komplicerat? Varför reagerar man, i olika läger, så starkt på att kvinnor bär huvudduk?

Den syrisk-norska kolumnisten Sara Azmeh Rasmussen brände sin huvudduk offentligt under internationella kvinnodagen 2009, i protest mot den könsdiskriminering som hon anser att det muslimska plagget förmedlar (Wikipedia). Hon rönte både uppskattning och bemöttes med snöbollar, hon har också blivit hotad.

I Frankrike är det för närvarande en stor fråga som engagerar bl.a. presidenten, huruvida det är emot konstitutionen att förbjuda offentligt användande av burka, den heltäckande kvinnliga klädseln.

Vad är hijab?

Hijab är i vidare bemärkelse regler för återhållsam klädsel inom islam, i snävare bemärkelse användning av ett plagg som täcker hår och axlar. Det mest heltäckande uttrycket för hijab är burka, som täcker i princip allt. Däremellan finns också niqab.

Vad är det svåra?

I Frankrike diskuterar man alltså burka , det plagg som täcker allt från topp till tå.

Jag försöker nu föreställa mig som den infödda franska medborgaren med ursprung och härstamning i den europeiska kulturen, som modell för vem som helst av oss i västerlandet. Jag reagerar på en kvinna som kommer emot, dold i tyger så att ingenting av henne syns. Jag tror att reaktionen utgår från en känsla av intrång och orättvisa. Någon eller något kommer för nära inpå och sätter regler som påverkar också mitt sociala liv. Jag bemästrar inte längre situationen, jag tvingas acceptera samlevnad nära människor i ett system som jag inte rår på.

Det värsta är att systemet i mina (nu menar jag alltså den fiktiva medelvästerlänningens) ögon känns totalitärt, mot mig. Där finns en likhet med situationen då människan jag möter på gatan är en soldat iklädd en arméuniform - tillhörande det egna landet eller i värsta fall en främmande makt! Jag tror att i mötet med en burka, när det sker i "fel" omgivning, kan finnas samma känsla av skräckblandad uppgivenhet och rädsla, ibland också förnedring, som inför en soldat tillhörande en makt som man inte rår på.

Jag förstår motståndet mot i synnerhet burka i den europeiska kulturverkligheten.

Underbart är kort

Våren är nu. Bara nu, inte sen.

Jag ser på det ljusgröna som nästan inte syns ännu. Om ett ögonblick är det inte mera. Jag överväldigas av ljuset, känner värmen. Marken är mjuk men ännu kall. Innan jag hinner reagera, kommer det här ögonblicket att övergå i ett "är inte längre, var nyss, vart tog det vägen". Sommaren kommer att vara det som är. Värmen blir sommarvärme. Ljuset och färgerna kommer inte längre att höra våren till, de kommer att vara ljus och färger som börjar signalera om höst.

Jag lyssnar till lövsångaren, en "vän vän" på vår gård.

Jag kommer ihåg Povel Ramel. År 1956 skrev han "Underbart är kort".

Vi är i krig!

- Tässä on ollut kysymyksessä viime päivinä ja erityisesti tänään taistelu kansanvallan ja markkinavoimien välillä!

En strid mellan folkväldet och marknadskrafterna. Så här beskriver Finlands finansminister Jyrki Katainen den kamp som pågått de senaste dagarna och veckorna, kampen för att enas kring ett sätt att rädda Greklands och andra europeiska länders ekonomi. Uttalandet liksom händelserna i övrigt förtjänar fortsättningsvis att diskuteras och kommenteras, t.o.m. på en PD-blogg.

Först pengarna. Finlands akuta andel t.ex., den är ca 1,5 miljarder euro. Det blir ca 300 euro per finländare, mera förstås om man räknar bara med de vuxna som i verkligheten kan betala. Hela Finlands andel är 8,14 miljarder eur0, det betyder ca 1600 euro per varenda finländare. Båda summorna är en stor peng för många. Vår finansminister säger visserligen att vi inte kommer att behöva betala pengarna. Vi lär inte ha behövt betala nånting år 2008 heller, när riksdagen lovade en 50 miljarders garanti till våra banker. Det lär ha räckt med att lova. Nåja, framtiden får utvisa hur det blir.

Sen det här kriget. Det är bara att konstatera att det är så här som sofistikerade krig förs idag. Utan vapenskrammel, utan blod, svett och tårar. Så här gör världens mäktiga upp om makten - den ekonomiska makten. Nåja, de allra mäktigaste är väl inte våra folkvalda politiker utan privatekonomins stora doldisaktörer. Men eftersom vi är många till antalet i de nationella härerna (väljare, skattebetalare = trogna soldater) har politikerna ju också ganska stor makt.

Så det här med solidaritet. Vissa politiker utnyttjar det populistiskt smarta draget med att "vi ska inte betala för Greklands 40-50-åriga pensionärer". Det fungerar bra, då behöver man inte vara solidarisk. Å andra sidan kan de också säga att nu gäller det att vara solidarisk för det handlar i förlängningen om hela den europeiska ekonomin och kanske mera. Om det sen är solidaritet kan ju diskuteras, då det handlar om att reagera bara när man själv är hotad. För egen del vill jag säga att politik handlar om solidaritet. Nu gäller det ekonomisk politik och god ekonomi är ofta en förutsättning för att kunna handla solidariskt på andra områden.

Det som mest förvånar mig är hur den här politiken bedrivs, hur det här kriget förs. Vår finansminister är nu nöjd och säger sig våga påstå att folkväldet tar ett strupgrepp om motståndaren, marknadskrafterna. Men som soldat i hans armé skulle jag nog ha velat bli lite tidigare och bättre informerad om vad som är på gång. Nu ska jag över en natt vara beredd och börja förbereda mig på den framryckning som han har lovat att ska ske. Procedurerna får mig nog att befara att våra härförare inte riktigt har kontroll på läget. Skulle det sägas i brandtermer, ser det nog mera ut som att man springer och släcker små eldhärdar utan att ha en uppfattning om hela skogsbrandens storlek. Vår solidaritet förtjänar bättre information.

Shankaboot!

På www.france24.com stötte jag på något nytt och fascinerande: Shankaboot - en arabisk "tv-serie på webben"!

Serien är libanesisk, den är online sedan 12 mars. Officiell launch blir det den 12 juni i Beirut, då blir det också en stor konsert med många libanesiska artister. Det finns en egen snärtig hemsida, www.shankaboot.com. Avsnittena ligger på Youtube, där de också kan hittas separat och ses i de olika upplösningarna.

Det hela handlar om Suleimane, en ung kille som kör omkring på sin skoter i Beirut med mediciner, gasflaskor och mat på sin skoter till folk. Med sin "dynamic editing, realistic settings, engaging music and use of regional, idiomatic Arabic" är den en story som unga libaneser kan identifiera sig med. Konkurrensen finns i turkiska och latinamerikanska TV-serier.

Framför allt är formatet och konceptet intressant: webbaserat, korta avsnitt på 4-5 minuter, interaktivitet... det finns också ett webbforum och en Facebook-site som har inspirerat tittare till diskussion kring frågor som är tabu i arabvärlden.

Igen ett tecken på hur nya segment uppstår, eller skapas. Det här formatet finner säkert sin plats vid sidan av gamla bekanta tv-format. Jag tror jag börjar lära mig att man aldrig ska tänka svartvitt och antingen-eller, dvs att det nya automatiskt måste åsidosätta något annat. Av någon anledning tycks vi konsumenter vara redo att hela tiden ta in nytt vid sidan av det gamla.

På samma sätt kan man anta att fenomenet att läsa "e-böcker" på läsplattor etablerar sig vid sidan av de tryckta böckerna.

Är pennan mäktigare än fingret?

Rubriken är en parafras på uttrycket "pennan är mäktigare än svärdet" som myntades av en engelsk poet och politiker på 1800-talet. Nu används det i den mördande kamp som tycks vara på gång mellan IT-världens stora.

Det handlar om det nya segmentet "Tablet Computing", där man kånkar på en liten platta som man kan läsa och titta på en massa material i. Bill Gates övertygelse enligt nätmagasinet Fast Company är att man ska använda en penna när man hanterar en sådan apparat, medan nya iPad från Apple ju fungerar lika som lillabrodern iPhone, med fingret.

Vi får se hur segmentet utvecklas. En möjlighet kunde vara att det splittras upp i två: ett där Microsoft med sin penna är starkare - där kan man också skapa nya saker. Och ett annat där Apple har tätplatsen - där läser, tittar och surfar man med maximal smidighet.

En bok är en bok - det här är så mycket annat också!

Det var när jag såg ett speciellt ord i Hbl:s artikel "I höst ska e-boken vara här" som jag plötsligt fattade att här gäller det att ana vad som kan hända! Ordet var ljud!

När man pratar om e-boken är det ett bekant fenomen i utvecklingshistorien. Den första riktningsvisaren på bilar efterapade en hand som lyfts mot höger eller vänster. Långt senare kom nån på idén att använda ett blinkljus och det blev blinkers. Vi tänker alltid i gamla termer för att greppa det nya.

Men ljud alltså. Tänk nu på e-boken nu men tänk inte bara bok, papper, sidor. Tänk ljud, video ("rörliga bilder"), Wikipedia, whatever! Tänk på barn som inleder skolan på hösten med en färsk och uppdaterbar uppsättning av material som inte innehåller bara text, siffror och stillbilder. Allt finns där: från naturfilmer - t.ex. alla fågelläten - via aktualitetsklipp till historiska texter och scenarier. Och allt däremellan. Interaktivt kan det också vara.

När Söderströms läromedelschef berättar om sin vision vill jag tro på den!

"Jag säger bara en sak: OLPC"

Projektet började under namnet 100 dollar laptop. Det var, och är fortfarande, entusiasten Nicolas Negroponte från USA som jobbade utifrån visionen att det alla världens barn ska ha tillgång till en dator med internetuppkoppling. Tanken var att konstruera en billig och driftssäker (solenergi, vev,...) dator som fungerar i alla förhållanden.

Idag kallas projektet OLPC, eller One Laptop per Child.

För närvarande är man igång med att dela ut 200.000 datorer till flyktingbarn i Gaza.

Kort info också på dagens DN.

Visst finns det hopp i världen så länge det finns entusiaster av typen Nicolas Negroponte!

När nätet pajar

Den isländska vulkanen Eyafjallajökulls utbrott var något som inga riskkalkyler whatsoever räknade med att skulle störa vardagen. Sen såg vi vilka dimensioner det antog. Kanske det överlag vore skäl att ge lite större sannolikhetspoäng för osannolika saker? Svenska nättidningen E24.se har en artikel kring frågan "Vad händer om det som inte kan hända verkligen inträffar?" (http://www.e24.se/business/bank-och-finans/sarbarheten-stor-for-det-ovantade_2006929.e24). Den handlar om scenariot där internet pajar.

Skribenten lyfter fram att Moder Jord inte gillar sådant som blir alltför stort och dominerande. Stort är sårbart. Han ger oss följande fråga: hur länge kan du vara utan flygtrafik innan livet blir outhärdligt? Och hur länge kan internet ligga nere innan..............?

Min syn på saken har alltid varit att hållbar utveckling garanteras bäst genom småskalighet. Internet är paradoxalt. Det är en hyllning till småskalighetens styrka, samtidigt som det kan skapa en fasansfull storskalighetsrisk.

---

När jag sitter och skriver detta ringer man från vår enhet i Karleby och frågar om vår organisation har någon datasäkerhetsplan. Ett osannolikt sammanträffande! Och svaret blir jaaeeeoooo - nej det har vi inte!

Men snart har vi! Och den kommer att innehålla scenariot med internet som pajat.

---

Att tanka in som avkoppling mellan tänkandet: salig Tage Danielssons geniala resonemang om sannolikheten för en kärnkraftsolycka http://www.youtube.com/watch?v=FjuhW-4tyEI

Kärnkraftigt!

Jag väljer här att använda en bild från Greenpeace sidor, för att markera det komplicerade förhållandet till kärnkraft som jag uppfattar att många av oss har. Jag hör själv till dessa många.

Sitter i buss på hemväg från Olkiluoto kärnkraftverk i Euraåminne norr om Raumo. Bussresa ner och opp på en dag, med i bussen är elever och en lärare från Kronoby gymnasium, och medlemmar i föreningen Teknik, energi och miljö.

Vi såg ett stiligt besökscenter, erhöll en gedigen presentation på svenska, fick kaffe och bulle, åkte buss på området och vandrade ner i ett slutförvaringsutrymme. En saklig, kunnig och allmänt taget bra framställning. De gör det garanterat bra där, jag känner mig inte orolig. Idag...

Det som tar emot är att den starkas åsikt, dvs kärnkraftsindustrins, dominerar totalt och sätter agendan. Med förödande kraft och resurser talar fakta och sakkunskap för den storskaliga högteknologilösningen. En (1!) stillastående vindmölla ståtar av någon anledning på kraftverksområdet. Displayen i besökscentret visar på noll produktion och möllan tjänar i praktiken som ett förlöjligande exempel på den hopplöst småskaliga och dyra vindkraften.

Som sagt var framställningen och bemötandet på allt sätt berömvärt gott. Men allt faktamaterial och alla utgångspunkter bygger på fortsatt ohämmad tillväxt och ökat energibehov. Utrymme ges för att låta de alternativa, förnybara energikällorna skymta fram endast som kuriosa. De attitydförändringar som sakta sker i vårt samhälle får inte utrymme här och inte via politiken när de stora frågorna diskuteras. De som regerar har styrkan och resurserna att driva sin sak.

Min ståndpunkt är att vi behöver den nuvarande fissionsenergin för överskådlig tid framåt. Men mera utrymme och resurser borde absolut ges för att driva också andra synsätt. Det här är inte så svartvitt som man framställer det.

Vi behöver nya framskridanden, nya tillämpningar och innovationer inom förnybar energi. Vi behöver alternativ, nu är det monopol. Och så länge kärnkraftens avfallsfråga i princip är olöst och det strålande skräpet måste grävas ner uppfyller vi inte intentionen med hållbar utveckling: to meet human needs while preserving the environment so that these needs can be met not only in the present, but also for future generations.

Eså ska de låta!

Jag undrar om jag håller på att bli nån sorts rasist i förhållande till den finska majoritetsbefolkningen eftersom jag klagar på deras skyltningsvanor (inlägget nedan) och gillar detta? I alla fall, jag såg den här på Långbrogatan i Kokkola och jag tyckte det var så mysigt!

Hos bekanta från österlandet har jag nämligen många gånger noterat egenheten att få in extra e:n lite här och där. När jag började läsa den här skylten var det därför ett glatt igenkännande av någonting som brukar orsaka glada skratt. Noremaali!

Sedan fångade ögat in det finska ordet "tay" och då var succén given! Man kunde förstås ta det för eller, och då kan det ju leda till besvärliga missförstånd. Nu förstår jag att det handlar om 3 eller 5 fyllningar, inte priset.

Det positiva är att man inte låter språkgranskarbehovet ta över och hindra affärsverksamheten utan kör på friskt bara. Så ska det låta. Ja, så ska det ju låta! Ungefär.

Två saker på UBS

Igår arrangerade Utbildningsstyrelsen seminariet "Uudistuva ja kehittyvä vapaa sivistystyö" på svenska och finska... Viktig information utbyttes, tankar föddes. Två något mindre saker engagerade mig lite speciellt.

Samarbete

Det första som kom att engagera mig var undervisningsministeriets representants syn på samarbete mellan gymnasier och fritt bildningsarbete. Man vill se det som "ostopalvelu" mellan gymnasium och folkhögskola när elever vistas en period i folkhögskola på någon kurs som de i sinom tid kan räkna in som intressekurs på sitt betyg, vid sidan av de obligatoriska kurserna. Det som stöter mig här är ministeriets utgångspunkt: man ser ett missförhållande som måste åtgärdas. Det här får liksom inte vara normal verksamhet (med normalt statsbidrag) som man med kreativa samarbetsgrepp lyckas erbjuda gymnasieelever. Elever som dessutom i snitt presterar bättre studentresultat än de som inte väljer att gå liknande kurser utanför gymnasiet! Undervisningsministeriet har introducerat Samarbetsplikt över hela utbildningsfältet: inom alla skolformer ska man samarbeta med andra enheter och utbildningsformer. Att man då inte skulle tillåta att förverkliga samarbete, som med befintliga resurser ger ökad mångfald och högre kvalitet i utbildningen!?!? Ok, "dubbel finansiering" (staten betalar både till gymnasiet och till folkhögskolan för samma elever), men det är i alla fall befintliga resurser som ger bättre resultat och då ser man bara möjligheten att strypa!!

Språk

Den andra saken var det här med språket. Det är inte enkelt med Kaksi kieli, yksi mieli. All heder för två ordförande och ett rejält svenskspråkigt inlägg, bra svensk representation bland deltagarna också fast totala deltagarantalet å andra sidan inte var så högt. Men sen var vi några som fastnade för en detalj i det nyrenoverade huset: snygg skyltning, som under Opetushallitus-Utbildningsstyrelsen med underrubriker bl.a. visar vartåt man ska gå för att hitta Ruotsinkielinen osasto - bara på finska. Glädjande i alla fall att man inte finner en engelsk översättning i stället för den svenska som saknas. Samma dag hör jag att social- och hälsovårdsminister Liisa Hyssälä sagt om kollektivavtal att man inte har råd att översätta till svenska. För min del tror jag att man både på social- och hälsovårdsministeriet och Utbildningsstyrelsen bara glömmer bort och inte fattar och därfö följer man inte lagen. Och att vi helt enkelt inte syns och gör oss påminda. Det bara blir så. Knappast är det någon medveten agenda och inte är det ekonomi. Det känns mest tragiskt.

Om FAMI och Bildningsforum

Jag har redan länge, känns det som i alla fall, talat för ett närmande mellan de svenskspråkiga organisationerna för fritt bildningsarbete. Efter ett möte den 30 mars, mellan Bildningsforums styrelse och Finlands folkhögskolförenings svenska representanter, ombads jag komma med idéer till ett intentionsavtal för en sådan process. Jag drog därför upp några grovhuggna punkter, som en första version av möjliga steg på vägen i ett sammanförande av organisationerna. Punkterna diskuterades sedan i FAMI:s styrelse.

Jag är övertygad om de fördelar som finns i att koncentrera resurserna till en tydlig gemensam intresseorganisation för den svenskspråkiga fria bildningen. Något som jag vill säga speciellt här är att en sådan ny organisation i praktiken skulle uppstå ur och vara lika med dagens FAMI – eftersom några andra egentliga formella organisationsresurser för det svenska utvecklings- och intressebevakningsarbetet ju inte finns! Så i det fall att man känner sig orolig för att en utveckling mot en gemensam organisation på något sätt skulle innebära en försämring ur FAMI:s eller institutens synvinkel vill jag framhålla att så kan ju inte bli fallet.

Framför allt drivs jag av “det gyllene läge” som jag tror att vi har på den svenska sidan. Vi har en gemensam lagstiftning för den fria bildningen, KEHO-processen fortgår och våra finansiärer vill se en förstärkning av bl.a. organisationsarbetet. I dagens utbildningsvärld krävs tydligare svar på frågan vad fritt bildningsarbete egentligen är, en evighetsfråga som alltid diskuteras. En gemensam organisation kan tydligare tala i dessa ärenden. Och det här är något som vi har en reell möjlighet att uppnå på den svenska sidan. Motsvarande är knappast möjligt på den finska sidan. Det här ger oss ett läge också att jobba för en utveckling av organisationen och en förstärkning av de resurser som behövs i arbetet – vi ska ju inte gå in i något som medför att vi skulle minska på resurserna, tvärtom!

I princip är det egalt vad den “nya” organisationen skulle heta. Men det naturliga är utgå från den tanke som finns bakom Bildningsforum: något som täcker alla fem “läroanstaltsformer” inom den fria bildningen och redan är känt som begrepp och har ett förtroende som remissinstans mm. Men det här ska ju inte betyda att någon av de olika delarna försvagas.

Jag har naturligtvis inga personliga storhetsambitioner i detta. Om visionen förverkligas skulle den gynna fältet och alla verksamhetsformer. Själv är jag ordförande för Bildningsforum för tillfället, men inte längre i det läget när en eventuell ny gemensam organisation skapas.

Hållbar arbetsplats

Med en satsning på motion hoppas vi på mera ork - hållbarhet - i arbetet. Nu har ett s.k. motionspass introducerats. Man fyller i sina prestationer månadsvis och deltar samtidigt i utlottning av små priser. Med tillräcklig mängd prestationer kan man också uppnå en gräns som berättigar till gratis massage. Något som kan vara nog så behövligt.

Vi har noterat att medelåldern bland arbetstagarna på arbetsplatsen i fråga inte är alarmerande låg.... detta bör visserligen ses på det positiva sättet som innebär att här trivs man länge! Här söker man sig helt tydligt inte bort efter bara något år. Här uppnår man i stället en sån ålder att man har orsak att komma ihåg att sköta om sin fysiska hälsa!

Prestationerna i motionspasset ska vara minst 3o minuter, vilket ger en poäng. Högst två såna poäng per dag får skrivas in. Det ska vara på egen svettnivå. Alla möjliga grenar räknas upp och godkänns, och sist men inte minst finns också vardagsmotion: fysiskt arbete (vedhuggning, snöskottning, trädgårdsarbete, ...) och liknande.

En utmaning i hållbarhet

Verksamheten fortsätter växa och folklhögskolfastigheterna i Kronoby måste byggas till och renoveras. Problemet är att de äldsta byggnaderna från 1891 fortfarande anger tonen för hur det "ska se ut".

I have a dream, jag har en dröm: att vi nu för första gången skulle lyckas introducera modern arkitektur i den gamla helheten. Att vi skulle lyckas skapa en kombination av tradition och nytänkande.

Utmaningen: att få till stånd skisser, en vision över hur framtiden kunde bryta in i 1800-talsmiljön, utan att man förgriper sig på en gammal kulturmiljö. Visionen borde bygga på hållbar utveckling, den borde beskriva en miljö med nya och förnyade byggnader som inspirerar till tankar på miljö, naturresurser,...

Nästa veckas nyckelmöte blir mötet med den arkitekt som kanske ska ta fram skisserna.

---

Vi hade ett bra möte. Nu krävs lite arbete från vår sida med faktaunderlag och preciseringar, sedan får vi inleda en process och en väntan som ska leda fram till en "arkitektonisk gestaltning" av tankar på tillbyggnad och renovering.

Bra vind!

Vid gårdagens möte mellan Bildningsforum och Finlands folkhögskolförenings svenska sektion beslöts att man på allvar inleder processen med att förena sina resurser. FAMI:s styrelse hade redan tidigare diskuterat samma fråga och beslutat i samma anda.

Nu följer att formulera ett intentionsavtal som säger ut den gemensamma ambitionen. Avtalet kommer att uttrycka strävanden gällande gemensam organisationsstruktur, verksamhetsprofil, ekonomiska och personalresurser, kanslifunktioner.

Nu blåser en bra vind, hoppas den håller i sig. Bildning (fritt bildningsarbete) på svenska i vårt land är så smått att den här ambitionen behövs.

Framtidens folkbildning: värderingar på nätet!

• (Bilden länkar till en artikel i Dagens Nyheter)

En fjortonårig flicka våldtogs av en femtonårig pojke, på skolans toalett. Förutom den personliga katastrofen urartade händelsen på den lilla orten till en serie okontrollerade åsiktsyttringar, gruppbildningar och verbala sammandrabbningar. Den huvudsakliga arenan var nätet - Facebook och bloggar.

Det som lyste med sin frånvaro i tumultet på nätet, var vuxna med förmåga att påverka debatten i en positivare riktning. Det som saknades var mogna, trygghetsskapande åsikter utgående från tydliga och trovärdiga värderingar.

---

När det gäller den fria bildningen, diskuteras det ofta var den framtida arenan är, vilka de framtida arbetssätten ska vara. Allt oftare har jag då orsak att tänka både bakåt och framåt: var inte "de gamla folkbildarna" män och kvinnor med kunskap och mod att använda ordet utgående från sunda värderingar? Är det inte mot en sådan framtid som utvecklingen för oss, en framtid där det igen behövs personer med kunskap och omtanke om medmänniskan - och civilkurage?

De nya (nät)folkbildarna finns inte ännu, eller så visar de sig inte. De är de som kan gå in i vilken hätsk diskussion som helst, lugna ner den med vassa och kloka argument och få in den på en konstruktiv bana.

Chrsitians, Jews, Zoroasthrians,...

• En "reseskildring" (pdf på 5 mB) från resan till Iran finns på: http://www.bildningsforum.webbhuset.fi/start/#article-5362-1081-reseskildring-fran-en-bildningsresa-till-iran-av-martin-nase

---

I found an article about the jews in Esfahan. This is something we would like to get an impression of, besides the armenian christian community that we visited in the Jolfa area and the zoroasthrian sun temple outside the city.

There seems to be more to come in the filed of observations enlightening things in another way than the standardized (Western, in this case) media.

In the picture: Roger Cohen, New York Times, in his article from 22 February 2009 on Esphahanian jews.

---

This beautiful couple functioned as some sort of housekeepers in the jewish synagogue at Felestine square in Esphahan. Jadolla and Touran, together with a man who presented himself as Avraham (I thought he was a rabbi until I realised he sat there only to read the Talmud) showed us around in the synagogue. The old couple left an unforgettable impression in my mind. Who knows what they have experienced, what they have been taught and what they have longed for?

Anyway, we found places and peple clearly showing that even judaism is not un impossible idea in today's Iran. In fact they are guaranteed their (small number of) seats in the parliament, together with the christians and the zoroasthrians!

Multitude of traditions and histories

We climbed the zoroasthrian fire tempel mountain West of the city of Esfahan. An astonishing relict, one in a country of thousands (?) of mosques, hundreds (?) of churches and several (?) synagogues. A fascinating coexistance of memories from periods of various beliefs and cultures. More than one could expect, judging from the dominating media picture in West.

On the other hand, speaking of media picture; last night on TV was shown an American movie, dubbed to farsi. There was hardly a scene without guns, shooting and violence. Even chlildren (young boys) participated in the violence. Maybe this is a response to a simplified picture of the East served in the West. Media war.

---

Två bilder av "vildvittror" (associationen kommer sig av Astrid Lindgrens Ronja Rövardotter, när de kommer i stora hopar). Man kan tänka sig att de skulle stå för sorg, kanske rentav ilska. Men sanningen att säga gav dessa i allmänhet ett uttryck av att vara både glada och positiva.

De fyra solglasögonmodellerna består av två flickvänner (från Kermanshah, och deras kompisar) till två trevliga gossar, Romin och Saeid, som vi umgicks med en dag kring världens näst största torg. Flickorna deltog i en universitetsturnering i bl.a. bordtennis och badminton och pojkarna gick omkring och dokumenterade arkitektur, de fick ändå inte vara på åskådarplats när flickorna sportar.

Te och vattenpipa

Could have been us, but this is a picture I've picked from the net. Yesterday night we became through orientals, by spending a few hours in a downstairs teahouse and traying out the secrets of the water pipe.

Where we were, there were no women though. But it all happened in the nice city of Esfahan, 350 km South from Teheran. We landed here, Thomas D. and I, a couple of days ago. With the aim of studying life and culture in this ancient Persian town, now a 1.5 Million modern city full of historical sites.

One interesting aspect is the presence of a 10.000 headed christian (armenian) minority, which can be found in the Area of Jolfa where also 12 christian active churches stand. There is also a jewish minority and both groups apparently go on coexisting nicely with the iranians. This is a positive surprise for many of us, I think.

But the dominant touristic element of course is the great number of important and beautiful sites in the range of islamic history and architecture.

So far, we've met only open, friendly and lively people. There is a great willingness to get to know strangers and help them (us) in exploring the country.

Persia here we come!

Arla fredag morgon inleds den länge emotsedda resan till Iran. Eller det gamla Persien, som jag föredrar att tänka. Intresserad som jag är av vilka intryck man kan få vid ett besök i ett land som har såååååå mycket längre traditioner än vi när det gäller kultur och bildning. Dessutom, till skillnad från Irak och övriga arabländer, inte en del av "arabvärlden" utan en alldeles egen del av världen.

Iranierna har kanske lite "huvudet för sig", som man brukar säga. Kanske lite som vi finländare? Nå det tror jag väl ändå inte, men intressant blir det.

Hållbar utveckling enligt Wikipedia och FN har tre beståndsdelar: ekologisk, ekonomisk och social. Det är alltid lika fanstastiskt att få se en bit till av vår värld, med tanke på den globala vinklingen på hållbar utveckling. Människor borde kunna ha det lika bra överallt i världen.

Kotouttaminen - vieras lähtökohta

Puhutaan kotouttamisesta. Sillä tarkoitetaan "maahanmuuttajien sopeuttamista uuden kotimaansa kulttuuriin" (Wikipedia). Kotouttamisesta vastaa Suomessa sisäministeriö.

Vierastan tätä sanaa.

• Perussana on koti. Suomen kielestä löytyvänä sanana se viittaa meidän suomalaisten kotiimme, suhteessa ulkoa tulleisiin henkilöihin. Eli lähtökohtana on muiden sopeuttaminen meidän oloihimme, kun kyseessä itse asiassa olisi toisesta kulttuurikontekstista tulevan henkilön oman kodin perustaminen uuteen kulttuuriin.
  
• Tästä päästään Wikipediamääritelmän sanaan maahanmuuttaja. Lähtökohtana on tässäkin me suomalaiset tarkastelemassa muualta tähän maahan tullutta. Kun itse asiassa kyseessä on omasta kotimaastaan lähteneen henkilön asettuminen uuteen, vieraaseen maahan. Kyseessä on Maastamuuttaja.
• Seuraava osa Wikipedian määritelmässä on sopeuttaminen. Samaten kuin kotouttaminen, se henkii aktiivista ulkoapäin vaikuttamista kohteena olevaan henkilöön. Kun kyseessä itse asiassa olisi paremminkin sopeutumisprosessin tukeminen, siinä prosessissa jossa ym. maastamuuttaja asettuu uuteen kulttuurikontekstiin.
• Lopuksi "uuden kotimaansa kulttuuriin". Uusi asuinpaikka ei ole sama kuin se kallis koti josta maastamuuttaja alunperin lähti. Ihmisen persoonallisuus muodostuu kerran elämässä ja se on tapahtunut siellä omassa, vanhassa, varsinaisessa kotimaassa - omassa kulttuurissa. Emme voi vaatia että maastamuuttaja automaattisesti tai edes tahdon voimalla omaksuu vierasta kulttuuria "omana kotimaan kulttuurina". Ehkä hyvä jos näin käy, mutta lause "sopeuttaminen uuden kotimaansa kulttuuriin" viestii pinnallisesta perehtymisestä kotimaastaan lähteneen elämäntilanteeseen.
  

Ska det vara eller inte? IKT-strategi alltså...

Världen HAR förändrats! Och den kommer att fortsätta göra det, något så osannolikt som att vi nu skulle veta hur den ser ut i framtiden ska man inte släppa ur sig.

Nu syftar jag på de människor och den del av världen som berörs av ny teknologi och mjukvara för informationshantering och kommunikation mellan människor. Och mest tänker jag på Facebook och liknande. Det brukar kallas sociala media.

En strategi behövs definitivt, kanske. Det säger jag därför att jag tror att det är klokt men mycket svårt att göra vettiga strategier idag, speciellt när det berör detta område.

Jag tror att det viktigaste är att starta och hålla igång en strategisk process, att hela tiden tänka strategiskt. Det gör man genom att vara alert när det gäller förändringar i verksamhetsbetingelserna och allt som berör dem. Och genom att ge se till att det finns utrymme för sådan diskussion och reflektion.

---

Som ett bonusresultat på utredningen eForum om IKT inom det fria bildningsarbetet finns nu ett utkast till IKT-strategi för det fria bildningsarbetet!

---

TES 1:
Varje enhet inom fri bildning behöver bredd i sitt IKT-kunnande.
VAD ÄR DET?
Varje enhet är betjänt av att ha spetskunnande inom sin enhet. Med spetskunnande avses kunnande både ifråga om hårdvara och mjukvara, men också ifråga om pedagogisk tillämpning.

TES 2:
Fri bildning och det omkringliggande samhället bör hålla ungefär samma takt ifråga om IKT-användning.
VAD ÄR DET?
På området finns en halkrisk som bör beaktas. Hellre bör fri bildning höra till dem som leder utvecklingen än till dem som kommer efter.

TES 3:
Utrustningsnivå och kunnande går hand i hand.
VAD ÄR DET?
För att ny teknologi skall kunna användas i undervisningen bör utrustning vara tillgänglig. I klartext handlar det om prioriteringar i budgeten – men också om intresse för projekt och extern finansiering.

TES 4:
Information om tillgänglig teknik och de möjligheter den ger samt stödtjänster är grundförutsättningar.
VAD ÄR DET?
I den enkät som verkställdes inom projektet eForum fanns uttryckt ett klart behov av att veta vad man kan göra och på vilket sätt. Ett slags forum där längre hunna stödjer och uppmuntrar de som inte vågat eller kunnat ta ibruk ny teknologi. Skilda fora för experter.

TES 5:
Digitala mötesplatser kan ge mervärde.
VAD ÄR DET?
I ovannämnda enkät finns också uttryckt ett behov för ämneslärarträffar. Dessa kunde så småningom ske digitalt. I takt med att vanan ökar kunde digitala ämnesmaterialbanker växa fram. När man ser andras material kan den egna processen få en skjuts framåt.

TES 6:
Reflektion och styrning inom IKT är viktigt.
VAD ÄR DET?
Vilka principer styr vår IKT-användning nu? Vilka principer borde styra den i fortsättningen? Oberoende av om det finns nerskrivna, levande dokument – lokala IKT-strategier – eller inte, styrs tankarna av något. Reflektion och målstyrning kan utveckla IKT-området inom fri bildning.

Mäta.bildning.nu !

Nu är det dags för det som vi kretsat så länge kring, som katten kring het gröt. Nu ska vi börja ge konkreta förslag på hur man kan mäta effekten av fritt bildningsarbete.

Jag är medlem i en projektgrupp som undervisningsminsteriet tillsatt, med uppgift att ta nästa steg när det gäller olika slags statistiskt material och annan information som samlas in från fältet. Det handlar en hel del om ekonomi och finansiering, men gruppen har just nu också i uppgift att komma med något när det gäller kvaliteten och effekten. "Laatu ja vaikuttavuus".

Vi ger ju inga betyg (uttryckligen för det fria bildningsarbetet). Det är ingen enkel match att slå fast vilka indikatorer som ska gälla när det gäller den eventuella positiva effekt som fritt bildningsarbete har på individen och för samhället. Och det ligger oss i fatet att det är så här.

Nu gäller det.

Usch!!!

Måste bara uttrycka en känsla av äckel efter att ha läst ett färskt nummer av Österbottens Tidning. Där finns en artikel som går under rubriken "Shoppa loss med...". Artikeln beskriver hur det fungerar att resa till Stockholm och anlita (betala för) en namngiven person som hjälper en att shoppa i Stockholm.

Jag menar alltså...!

Guide jovisst. Vad är bättre än en sakkunnig guide när en sådan behövs för att ge vettig information åt nykomlingar på en ort. Men att bila omkring mellan boutiquerna med en stödperson för att få ut det maximala ur en köpdag på stan - stööön!!

Jag tror dessutom att man från tidningens sida placerar den här artikeln i den moderna, mysiga kategorin "Life style".

Ibland tror jag tillfälligtvis inte på att den här världen kan utvecklas till en bättre plats. Då tror jag inte heller på hållbar utveckling. Det här läsögonblicket var en sådan stund. Jag väntar ännu på att känslan ska gå över.

Att tänka på bildning

"Seppo Niemelä ja Ville Marjomäki pohdiskelevat sivistyksen olemusta" (Kansanopistolehti 5/2009)

De två bildningstungviktarna på bilden grunnar på bildningens, och uttryckligen den fria bildningens innersta väsen. De har i många år bidragit både på det finländska och det nordiska planet både med tankar och idéer om hur det fria bildningsarbetet borde utvecklas.

Pohdiskelevat...

Att tänka på bildning är måhända det viktigaste. Jag har för länge sedan accepterat det som en evighetsfråga att man inom det som ibland kallas "rörelsen" (t.ex. kansanopistoliike) alltid grubblar på vad det fria bildningsarbetet egentligen ska handla om. Utan att till synes komma nånvart.

Utredning, jess!

Jag har tidigare här uttryckt en viss frustration över svårigheter att komma till skott, men inte glädje över beslutet sen det blev klart att det ska göras en utredning om den finlandssvenska fria bildningens strukturer. Nu är det senare gjort. Det här blir kul!

En fin, c'a été la communication qui a compté.

Jag tror att Kjell Herberts vid Institutet för finlandssvensk samhällsforskning kommer att göra ett viktigt och bra utredningsarbete under våren 2010.