Vi är i krig!

- Tässä on ollut kysymyksessä viime päivinä ja erityisesti tänään taistelu kansanvallan ja markkinavoimien välillä!

En strid mellan folkväldet och marknadskrafterna. Så här beskriver Finlands finansminister Jyrki Katainen den kamp som pågått de senaste dagarna och veckorna, kampen för att enas kring ett sätt att rädda Greklands och andra europeiska länders ekonomi. Uttalandet liksom händelserna i övrigt förtjänar fortsättningsvis att diskuteras och kommenteras, t.o.m. på en PD-blogg.

Först pengarna. Finlands akuta andel t.ex., den är ca 1,5 miljarder euro. Det blir ca 300 euro per finländare, mera förstås om man räknar bara med de vuxna som i verkligheten kan betala. Hela Finlands andel är 8,14 miljarder eur0, det betyder ca 1600 euro per varenda finländare. Båda summorna är en stor peng för många. Vår finansminister säger visserligen att vi inte kommer att behöva betala pengarna. Vi lär inte ha behövt betala nånting år 2008 heller, när riksdagen lovade en 50 miljarders garanti till våra banker. Det lär ha räckt med att lova. Nåja, framtiden får utvisa hur det blir.

Sen det här kriget. Det är bara att konstatera att det är så här som sofistikerade krig förs idag. Utan vapenskrammel, utan blod, svett och tårar. Så här gör världens mäktiga upp om makten - den ekonomiska makten. Nåja, de allra mäktigaste är väl inte våra folkvalda politiker utan privatekonomins stora doldisaktörer. Men eftersom vi är många till antalet i de nationella härerna (väljare, skattebetalare = trogna soldater) har politikerna ju också ganska stor makt.

Så det här med solidaritet. Vissa politiker utnyttjar det populistiskt smarta draget med att "vi ska inte betala för Greklands 40-50-åriga pensionärer". Det fungerar bra, då behöver man inte vara solidarisk. Å andra sidan kan de också säga att nu gäller det att vara solidarisk för det handlar i förlängningen om hela den europeiska ekonomin och kanske mera. Om det sen är solidaritet kan ju diskuteras, då det handlar om att reagera bara när man själv är hotad. För egen del vill jag säga att politik handlar om solidaritet. Nu gäller det ekonomisk politik och god ekonomi är ofta en förutsättning för att kunna handla solidariskt på andra områden.

Det som mest förvånar mig är hur den här politiken bedrivs, hur det här kriget förs. Vår finansminister är nu nöjd och säger sig våga påstå att folkväldet tar ett strupgrepp om motståndaren, marknadskrafterna. Men som soldat i hans armé skulle jag nog ha velat bli lite tidigare och bättre informerad om vad som är på gång. Nu ska jag över en natt vara beredd och börja förbereda mig på den framryckning som han har lovat att ska ske. Procedurerna får mig nog att befara att våra härförare inte riktigt har kontroll på läget. Skulle det sägas i brandtermer, ser det nog mera ut som att man springer och släcker små eldhärdar utan att ha en uppfattning om hela skogsbrandens storlek. Vår solidaritet förtjänar bättre information.