Rapport till UVM om upprätthållande av folkhögskola m.m.

Fick idag klart och iväg (igår styrelsebeslutad) arbetsgivarens rapport till undervisningsministeriet. Den innehåller åsikter om hur man förhålller sig till den egna utvecklingen (huvudmannaskapet) och hur man ställer sig till de förändringar som kan ses i Svenskfinland.

Den är tänkt att vara

• kritisk till för mycket yrkesutbildning i folkhögskola
• kritisk till att folkhögskolor har huvudmän som anordnar mest yrkesutbildning
• positiv till att folkhögskolor upprätthålls av huvudmän som satsar huvudsakligen på fritt bildningsarbete

Var och en är sig själv närmast, heter det. Vi tror mest på oss själva, kunde man säga. I detta sammanhang - professional development, hållbar utveckling för det fria bildningsarbetet - vill jag i alla fall deklarera vad jag tror att är den bästa lösningen generellt för fritt bildningsarbete, i detta fall folkhögskolor.

(PD reflektion forts......)

På gång just nu: Rektorsdagarna i Borgå avklarade, arrangerade av Bildningsforum och Utbildningsstyrelsen. På agendan bl.a. nya upprätthållarstrukturer inom det fria bildningsarbetet i Svenskfinland Rapporten till från folkhögskolors huvudmän till undervisningsministeriet, om utvecklingen i upprätthållarstrukturer, ska styrelsebehandlas och bli klar Diskussion med Bildningsforums styrelse bl.a. om skapande av en gemensam finlandssvensk intresseorganisation för fritt bildningsarbete Planering av en allfinlandssvensk undersökning om upprätthållarstrukturer för fritt bildningsarbete

PD reflektion 3: slutet som blir början på fortsättningen börjar anas

Sitter på 1700-talsgården Hommanäs på Vessö (Finska viken största ö, har vi just lärt oss) utanför Borgå. Oktober 2009 går mot sitt slut, vi är samlade med ett litet gäng kring utbildningen Professional Develpment. Det började hösten 2007 och i mars 2010 ska PD ta slut. Slutet anas, det är dags för en analys. Man skapade grupper - det blev en svensk grupp - av personer huvudsakligen i ledande ställning inom fritt bildningsarbete. Vi har deltagit i föreläsningar och diskussioner, vi har läst och skrivit. Utgångspunkten har varit att dra personliga slutsatser och rama in det hela i ett lite längre skriftligt PD-arbete, som berör det egna arbetet och den professionella utvecklingen. Slutsats 1: bloggen, loggboken på nätet, är en pågående process som stöder arbetet. Jag ska fortsätta med den. För egen del valde jag modellen blogg som arbetsform, vilket har inneburit att jag fört en sorts loggbok med reflektioner kring mitt arbete, utgående från en viss tematik. Jag har inte haft för avsikt och kommer inte att bygga ihop en "avhandling" med därtill hörande struktur. Min loggbok på webben får alltså, med sina styrkor och svagheter, rama in berättelsen om och analysen i mitt PD-arbete. Det här betyder också att jag inte i så hög grad som i en "avhandling" (ett skriftligt PD-arbete i standardform) kommer att presentera avslutande och sammanfattande slutledningar eller resultat. Slutsats 2: mognads- och fördjupningsprocessen har svängt sig efter vinden, vilket har varit en styrka Jag inledde studierna och skapade bloggen i avsikt att fokusera på hållbar utveckling, närmast kring miljöfrågor, i arbetet vid den egna enheten. Idag är föremålet för min uppmärksamhet problematiken kring hur vi på det nationella planet ska garantera ett fortbestånd och en hållbar utveckling för det fria bildningsarbetet. Jag har alltså cirklat runt och tagit ut svängarna, jag har ställt om både riktningen och skärpedjupet på fokuseringslinserna. Att ha den här möjligheten att inrikta sin uppmärksamhet efter en föränderlig (arbets)verklighet har jag sett som en styrka. Jag har sett och tyckt synd om "bröder och systrar i PD" som kämpat med en fastlåst tematik och arbetsform; de har med tidens gång blivit allt mer pressade att riva lös tid som krävs utanför den normala arbetsverkligheten. Jag har däremot kunnat ta PD med mig till nya arenor dit jag blivit tvungen att ta mig. Nackdelen med detta kan bli en viss ytlighet, risken finns åtminstone. Men jag bedömer att styrkan överväger, möjligheten att låta PD-arbetet leva med och följa arbetsverkligheten. Slutsats 3: "de små miljöstegen" i början, vad blev det av dem? Jag ska företa en runda i min omgivning för att bilda mig en uppfattning om var vi står idag. Vilken effekt har sporadiskt kokande av ekokaffe och introduktion av tjänstecyklar för privat bruk haft hittills? Och kanske viktigare: 1) vilka är förutsättningarna för att jobba vidare på detta, att uppnå en mera genomträngande varseblivning och attitydförändring kring hållbar livsstil? 2) vilken är förståelsen för och inställningen till hållbar utveckling inkluderande också sociala och ekonomiska aspekter på ett globalt plan?

Om rubriker som lever. Om Jussi och Göran.

Min rubrik var från början något i stil med "Hållbar utveckling inom fritt bildningsarbete". Tanken var att utveckla olika sätt att inom det fria bildningsarbetets kurs- och linjeverksamhet, samt när det gäller personalen, jobba sig in i en hållbar livsstil. Mer eller mindre. Jag tänkte ganska mycket miljöaspekter, plus social och ekonomisk hållbarhet.

Idag har det svängt över, för tillfället åtminstone, till något som mera liknar "Hållbarhet för det fria bildningsarbetet". Eller egentligen: "Vad göra för att det ska finnas fritt bildningsabete i framtiden också?" Det här har att göra med mitt engagemang i undervisningsministeriets utvecklingsprogram för det fria bildningsarbetet (KEHO).

Alltså, hur kan man se till att idén om fritt bildningsarbete håller i framtiden?

Jag fick igår ett mail av en rektor för en ganska stabil och rätt stor finsk folkhögskola. Vi kan kalla honom Jussi. Han leder en folkhögskola med bara fritt bildningsarbete på programmet, ingen yrkesutbildning. En "rörelsefolkhögskola" med privat upprätthållarorganisation och ett ideellt syfte. Jag hade frågat honom om framtidsutsikterna, i ljuset av det här KEHO-programmet och allt prat om skapande av större ägarstrukturer. Han visade sig, glädjande nog och kanske egentligen inte så överraskande, vara ganska trosvisst positiv inför framtiden. Jussi tror på sin skolas möjlighet att finnas till och utvecklas från sin nuvarande bas. Han söker inte aktivt efter stora upprätthållarlösningar, inte heller efter alternativ till det fria bildningsarbetet som grund för verksamheten.

Ett par dagar tidigare hade jag fått ett annat svarsmail, från en finlandssvensk aktör på folkhögskolfältet. Vi kan kalla honom Göran. Han förespråkade mycket klart, och har i handling visat sig stå för det under de senaste åren, en centralisering av funktioner, en gruppering av enheter - och, kanske värst av allt? - en rörelse bort från just fritt bildningsarbete som grund för enheternas verksamhet. Det sista motiverar Göran närmast med ekonomiska faktorer.

Well, vad ska man tro på?

Just nu tror jag att det kloka valet ligger någonstans mitt emellan dessa, mellan Jussis och Görans väg. Jag tror mer än Jussi på en viss centraliserande utveckling inom det fria bildningsarbetets upprätthållarstrukturer, jag tror att det på sikt finns mera kvalitet och styrka att hämta den vägen. Men jag tror inte så mycket som Göran att det är klokt att överge tanken på just det fria bildningsarbetet - eller att sluta med det mysiga evighetsarbetet på definitionen av det samma - som det som vi ska sätta vårt hopp till. Just nu dessutom, när vi har möjlighet att påverka förnyandet av den lagstiftning som specifikt och enbart definierar och skapar utrymme just för det fria bildningsarbetet?