Om rubriker som lever. Om Jussi och Göran.

Min rubrik var från början något i stil med "Hållbar utveckling inom fritt bildningsarbete". Tanken var att utveckla olika sätt att inom det fria bildningsarbetets kurs- och linjeverksamhet, samt när det gäller personalen, jobba sig in i en hållbar livsstil. Mer eller mindre. Jag tänkte ganska mycket miljöaspekter, plus social och ekonomisk hållbarhet.

Idag har det svängt över, för tillfället åtminstone, till något som mera liknar "Hållbarhet för det fria bildningsarbetet". Eller egentligen: "Vad göra för att det ska finnas fritt bildningsabete i framtiden också?" Det här har att göra med mitt engagemang i undervisningsministeriets utvecklingsprogram för det fria bildningsarbetet (KEHO).

Alltså, hur kan man se till att idén om fritt bildningsarbete håller i framtiden?

Jag fick igår ett mail av en rektor för en ganska stabil och rätt stor finsk folkhögskola. Vi kan kalla honom Jussi. Han leder en folkhögskola med bara fritt bildningsarbete på programmet, ingen yrkesutbildning. En "rörelsefolkhögskola" med privat upprätthållarorganisation och ett ideellt syfte. Jag hade frågat honom om framtidsutsikterna, i ljuset av det här KEHO-programmet och allt prat om skapande av större ägarstrukturer. Han visade sig, glädjande nog och kanske egentligen inte så överraskande, vara ganska trosvisst positiv inför framtiden. Jussi tror på sin skolas möjlighet att finnas till och utvecklas från sin nuvarande bas. Han söker inte aktivt efter stora upprätthållarlösningar, inte heller efter alternativ till det fria bildningsarbetet som grund för verksamheten.

Ett par dagar tidigare hade jag fått ett annat svarsmail, från en finlandssvensk aktör på folkhögskolfältet. Vi kan kalla honom Göran. Han förespråkade mycket klart, och har i handling visat sig stå för det under de senaste åren, en centralisering av funktioner, en gruppering av enheter - och, kanske värst av allt? - en rörelse bort från just fritt bildningsarbete som grund för enheternas verksamhet. Det sista motiverar Göran närmast med ekonomiska faktorer.

Well, vad ska man tro på?

Just nu tror jag att det kloka valet ligger någonstans mitt emellan dessa, mellan Jussis och Görans väg. Jag tror mer än Jussi på en viss centraliserande utveckling inom det fria bildningsarbetets upprätthållarstrukturer, jag tror att det på sikt finns mera kvalitet och styrka att hämta den vägen. Men jag tror inte så mycket som Göran att det är klokt att överge tanken på just det fria bildningsarbetet - eller att sluta med det mysiga evighetsarbetet på definitionen av det samma - som det som vi ska sätta vårt hopp till. Just nu dessutom, när vi har möjlighet att påverka förnyandet av den lagstiftning som specifikt och enbart definierar och skapar utrymme just för det fria bildningsarbetet?