PD reflektion 3: slutet som blir början på fortsättningen börjar anas

Sitter på 1700-talsgården Hommanäs på Vessö (Finska viken största ö, har vi just lärt oss) utanför Borgå. Oktober 2009 går mot sitt slut, vi är samlade med ett litet gäng kring utbildningen Professional Develpment. Det började hösten 2007 och i mars 2010 ska PD ta slut. Slutet anas, det är dags för en analys. Man skapade grupper - det blev en svensk grupp - av personer huvudsakligen i ledande ställning inom fritt bildningsarbete. Vi har deltagit i föreläsningar och diskussioner, vi har läst och skrivit. Utgångspunkten har varit att dra personliga slutsatser och rama in det hela i ett lite längre skriftligt PD-arbete, som berör det egna arbetet och den professionella utvecklingen. Slutsats 1: bloggen, loggboken på nätet, är en pågående process som stöder arbetet. Jag ska fortsätta med den. För egen del valde jag modellen blogg som arbetsform, vilket har inneburit att jag fört en sorts loggbok med reflektioner kring mitt arbete, utgående från en viss tematik. Jag har inte haft för avsikt och kommer inte att bygga ihop en "avhandling" med därtill hörande struktur. Min loggbok på webben får alltså, med sina styrkor och svagheter, rama in berättelsen om och analysen i mitt PD-arbete. Det här betyder också att jag inte i så hög grad som i en "avhandling" (ett skriftligt PD-arbete i standardform) kommer att presentera avslutande och sammanfattande slutledningar eller resultat. Slutsats 2: mognads- och fördjupningsprocessen har svängt sig efter vinden, vilket har varit en styrka Jag inledde studierna och skapade bloggen i avsikt att fokusera på hållbar utveckling, närmast kring miljöfrågor, i arbetet vid den egna enheten. Idag är föremålet för min uppmärksamhet problematiken kring hur vi på det nationella planet ska garantera ett fortbestånd och en hållbar utveckling för det fria bildningsarbetet. Jag har alltså cirklat runt och tagit ut svängarna, jag har ställt om både riktningen och skärpedjupet på fokuseringslinserna. Att ha den här möjligheten att inrikta sin uppmärksamhet efter en föränderlig (arbets)verklighet har jag sett som en styrka. Jag har sett och tyckt synd om "bröder och systrar i PD" som kämpat med en fastlåst tematik och arbetsform; de har med tidens gång blivit allt mer pressade att riva lös tid som krävs utanför den normala arbetsverkligheten. Jag har däremot kunnat ta PD med mig till nya arenor dit jag blivit tvungen att ta mig. Nackdelen med detta kan bli en viss ytlighet, risken finns åtminstone. Men jag bedömer att styrkan överväger, möjligheten att låta PD-arbetet leva med och följa arbetsverkligheten. Slutsats 3: "de små miljöstegen" i början, vad blev det av dem? Jag ska företa en runda i min omgivning för att bilda mig en uppfattning om var vi står idag. Vilken effekt har sporadiskt kokande av ekokaffe och introduktion av tjänstecyklar för privat bruk haft hittills? Och kanske viktigare: 1) vilka är förutsättningarna för att jobba vidare på detta, att uppnå en mera genomträngande varseblivning och attitydförändring kring hållbar livsstil? 2) vilken är förståelsen för och inställningen till hållbar utveckling inkluderande också sociala och ekonomiska aspekter på ett globalt plan?