Underbart är kort

Våren är nu. Bara nu, inte sen.

Jag ser på det ljusgröna som nästan inte syns ännu. Om ett ögonblick är det inte mera. Jag överväldigas av ljuset, känner värmen. Marken är mjuk men ännu kall. Innan jag hinner reagera, kommer det här ögonblicket att övergå i ett "är inte längre, var nyss, vart tog det vägen". Sommaren kommer att vara det som är. Värmen blir sommarvärme. Ljuset och färgerna kommer inte längre att höra våren till, de kommer att vara ljus och färger som börjar signalera om höst.

Jag lyssnar till lövsångaren, en "vän vän" på vår gård.

Jag kommer ihåg Povel Ramel. År 1956 skrev han "Underbart är kort".