Vi är så få och så utspridda. Kanske mest av historiska skäl har vi en t.o.m. onaturligt stark identitet och position, men vi är ändå en "försvinnande liten" grupp när det gäller synlighet och betydelse i det finländska samhället. Det borde vi lära oss inse och ta konsekvenserna av. Inte så att vi frivilligt ska backa ännu mera, men vi ska gruppera oss gemensamt och försöka vara eniga där det bara är möjligt.
Bildningsforum är en enighetsrörelse. Tanken är att det fria bildningsarbetet, i det här fallet intressebevakningen och det gemensamma utvecklingsarbetet inom en egen organisation, en äkta finlandssvensk förening, kan fokusera sina krafter och koordinera sina insatser.
Det är ändå allt annat än enkelt.
Bara att få till stånd en utredning kring hur det fria bildningsarbetet är organiserat (huvudmannastrukturer) och vilka visioner det kantänka finns för framtida utveckling på den punkten - det borde inte vara komplicerat! - tycks vara très compliqué. Kanske det är rädsla för ingrepp och påverkan utifrån, en naturlig reaktion, som spelar in. Kanske i kombination med brist på tillräcklig information. Det kan som känt aldrig informeras för mycket.
För att inte tala om en djupare integrering (för att inte tala om samgång eller fusion!) mellan de olika finlandssvenska riksorganisationerna för fritt bildningsarbete. Där gäller det att skynda myyycket långsamt eller vänta tååålmodigt på det rätta läget. Men skam den som ger sig i tron på en god sak. Den goda saken skulle vara att vi har mera att vinna på att uppträda gemensamt än att förlora på att sluta agera separat.
Men kanske det är sunt och klokt att vara emot.
Hur som helst, c'est la communication qui compte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar