Jag har redan länge, känns det som i alla fall, talat för ett närmande mellan de svenskspråkiga organisationerna för fritt bildningsarbete. Efter ett möte den 30 mars, mellan Bildningsforums styrelse och Finlands folkhögskolförenings svenska representanter, ombads jag komma med idéer till ett intentionsavtal för en sådan process. Jag drog därför upp några grovhuggna punkter, som en första version av möjliga steg på vägen i ett sammanförande av organisationerna. Punkterna diskuterades sedan i FAMI:s styrelse.
Jag är övertygad om de fördelar som finns i att koncentrera resurserna till en tydlig gemensam intresseorganisation för den svenskspråkiga fria bildningen. Något som jag vill säga speciellt här är att en sådan ny organisation i praktiken skulle uppstå ur och vara lika med dagens FAMI – eftersom några andra egentliga formella organisationsresurser för det svenska utvecklings- och intressebevakningsarbetet ju inte finns! Så i det fall att man känner sig orolig för att en utveckling mot en gemensam organisation på något sätt skulle innebära en försämring ur FAMI:s eller institutens synvinkel vill jag framhålla att så kan ju inte bli fallet.
Framför allt drivs jag av “det gyllene läge” som jag tror att vi har på den svenska sidan. Vi har en gemensam lagstiftning för den fria bildningen, KEHO-processen fortgår och våra finansiärer vill se en förstärkning av bl.a. organisationsarbetet. I dagens utbildningsvärld krävs tydligare svar på frågan vad fritt bildningsarbete egentligen är, en evighetsfråga som alltid diskuteras. En gemensam organisation kan tydligare tala i dessa ärenden. Och det här är något som vi har en reell möjlighet att uppnå på den svenska sidan. Motsvarande är knappast möjligt på den finska sidan. Det här ger oss ett läge också att jobba för en utveckling av organisationen och en förstärkning av de resurser som behövs i arbetet – vi ska ju inte gå in i något som medför att vi skulle minska på resurserna, tvärtom!
I princip är det egalt vad den “nya” organisationen skulle heta. Men det naturliga är utgå från den tanke som finns bakom Bildningsforum: något som täcker alla fem “läroanstaltsformer” inom den fria bildningen och redan är känt som begrepp och har ett förtroende som remissinstans mm. Men det här ska ju inte betyda att någon av de olika delarna försvagas.
Jag har naturligtvis inga personliga storhetsambitioner i detta. Om visionen förverkligas skulle den gynna fältet och alla verksamhetsformer. Själv är jag ordförande för Bildningsforum för tillfället, men inte längre i det läget när en eventuell ny gemensam organisation skapas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar