Igår arrangerade Utbildningsstyrelsen seminariet "Uudistuva ja kehittyvä vapaa sivistystyö" på svenska och finska... Viktig information utbyttes, tankar föddes. Två något mindre saker engagerade mig lite speciellt.
Samarbete
Det första som kom att engagera mig var undervisningsministeriets representants syn på samarbete mellan gymnasier och fritt bildningsarbete. Man vill se det som "ostopalvelu" mellan gymnasium och folkhögskola när elever vistas en period i folkhögskola på någon kurs som de i sinom tid kan räkna in som intressekurs på sitt betyg, vid sidan av de obligatoriska kurserna. Det som stöter mig här är ministeriets utgångspunkt: man ser ett missförhållande som måste åtgärdas. Det här får liksom inte vara normal verksamhet (med normalt statsbidrag) som man med kreativa samarbetsgrepp lyckas erbjuda gymnasieelever. Elever som dessutom i snitt presterar bättre studentresultat än de som inte väljer att gå liknande kurser utanför gymnasiet! Undervisningsministeriet har introducerat Samarbetsplikt över hela utbildningsfältet: inom alla skolformer ska man samarbeta med andra enheter och utbildningsformer. Att man då inte skulle tillåta att förverkliga samarbete, som med befintliga resurser ger ökad mångfald och högre kvalitet i utbildningen!?!? Ok, "dubbel finansiering" (staten betalar både till gymnasiet och till folkhögskolan för samma elever), men det är i alla fall befintliga resurser som ger bättre resultat och då ser man bara möjligheten att strypa!!
Språk
Den andra saken var det här med språket. Det är inte enkelt med Kaksi kieli, yksi mieli. All heder för två ordförande och ett rejält svenskspråkigt inlägg, bra svensk representation bland deltagarna också fast totala deltagarantalet å andra sidan inte var så högt. Men sen var vi några som fastnade för en detalj i det nyrenoverade huset: snygg skyltning, som under Opetushallitus-Utbildningsstyrelsen med underrubriker bl.a. visar vartåt man ska gå för att hitta Ruotsinkielinen osasto - bara på finska. Glädjande i alla fall att man inte finner en engelsk översättning i stället för den svenska som saknas. Samma dag hör jag att social- och hälsovårdsminister Liisa Hyssälä sagt om kollektivavtal att man inte har råd att översätta till svenska. För min del tror jag att man både på social- och hälsovårdsministeriet och Utbildningsstyrelsen bara glömmer bort och inte fattar och därfö följer man inte lagen. Och att vi helt enkelt inte syns och gör oss påminda. Det bara blir så. Knappast är det någon medveten agenda och inte är det ekonomi. Det känns mest tragiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar