Att vara åsiktare

Jag bor med utsikt över en å, jag har alltså "åsikt". Det händer inte så mycket i byn och jag brukar tänka att det mesta i actionväg är nog vattnet som rinner i ån.

Jag reagerar också ibland på olika spörsmål, jag har då en åsikt. Nyligen uttryckte jag en åsikt i en nätdebatt kring en tidningsartikel. När några efterdyningar av debatten ännu rullar på så smått, reflekterar jag lite. 

Några av oss uppträdde med eget namn, andra anonymt. De flesta var ganska BESTÄMDA i sina åsikter. De hade uppenbarligen ett behov av att TA STÄLLNING, att visa sin POSITION på endera SIDAN om en uppfattad GRÄNSLINJE. Ordet KONFLIKT låg inte långt borta, det tycktes inspirera debattörerna att gå med i en FRONT mot DE ANDRA.

Det är tråkigt när en debatt tar en sådan vändning. Man kan ta ställning, men man borde många gånger kunna ha en åsikt utan att behöva ta en absolut ståndpunkt för och emot. En debatt kan ta slut i det ögonblick när en part signalerar att ståndpunkten är låst.

Verkligheten och sanningen är sällan onyanserad, även svartvita bilder har djup i de grå nyanserna. Att vara åsiktare måste inte vara förenat med att ta absolut ställning.