Det fraktades is från Sverige till Paris, för Chanel-modevisning med Karl Lagerfeld. Inte så lite is heller, 265 000 kg. Trettiotalet skulptörer arbetade övertid för att skapa ett riktigt isberg, inne i salen. På den kalla catwalken stänkte sedan smältvattnet när modellerna stegade fram. Föreställningen blev en succé. Efteråt tippades isen i Seine-floden.
Plats för en reflektion. Någon på plats lär ha grubblat en del över det kloka i tilltaget. "Är det rätt"........ "människor svälter"........
Min omedelbara reaktion var blandad. Halva tanken gick till människor jag känner i Afrika. Skulle jag ens kunna, våga diskutera ett sådant tilltag med dem? Skulle de nånsin kunna, vilja försöka förstå motivet bakom? Vart skulle diskussionen leda, när vi skulle prata om de penningbelopp som sattes ut? Skulle de kunna se något annat än vad gott man i stället kunde åstadkomma med samma summa pengar? Jag tänkte, till hälften, som jag tror att de skulle tänka.
Den andra tankehalvan försökte genast ana och förstå något av det konstnärliga motivet. Den var inne på att godkänna en genial prestation, en maximering och fokusering av mentala och ekonomiska resurser på en liten stunds performance. Den beundrade en gärning som är annorlunda, nyskapande, mot strömmen, som får oss andra att gå igång. Den halvan av tanken tror att det mest galna ibland för vår värld framåt.
Äckligt och fantastiskt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar