Naturligtvis finns även bildningsarbetet i en verklig värld. Vi finns i en värld med marknader, kundrelationer, köpar-säljarförhållanden. Det ska marknadsföras, köpas, säljas, betalas. Men jag har för mig att det finns en - som jag tror berättigad - önskan att ändå se bildning som något som återfinns i en skild division. Och här finns kanske en öm punkt hos "bildarna".
Om man betraktar talesättet "bildning är det som finns kvar när man gömt vad man lärt sig", anar man denna önskan. Det finns t.o.m. en insikt, tror jag, att man inte spelar på en arena där tid, rum, kostnad, pris, lönsamhet är det väsentliga. Det eviga (?) pratet om utvärdering av utbildning (och i synnerhet bildning) ser jag f.ö. också som ett tecken på hur svårt det är att se på lärande genom samma förstoringsglas som mycken annan verksamhet.
Jag ser trots allt marknad och kundrelationer som tillhörande det yttre skalet. En nödvändig stödfunktion för en kärnverksamhet. Jag ser det därför som vår svaghet inom (den fria) bildningssektorn att vi ofta är rädda för att ta till oss fungerande mekanismer i jobbet med skalet. Vi har ju ändå kärnan kvar, och det är ju där vi inte ska missa.
